Inflammation är kroppens naturliga svar på vävnadsskada. Processen är nära kopplad till läkning och uppstår i syfte att stoppa orsaken till skadan samt begränsa dess effekter. En inflammation kan vara antingen akut eller kronisk, och den kan antingen sprida sig över ett större område eller uppstå lokalt. När inflammationen är lokaliserad till ett avgränsat område benämns den som "fokal".
Den viktigaste skillnaden mellan de två formerna ligger i tidsperspektivet. Akut inflammation uppstår plötsligt och pågår under en kort period, medan kronisk inflammation utvecklas gradvis och med tiden blir ett långvarigt hälsoproblem.
Akut inflammation kännetecknas av ett ökat blodflöde till det skadade området i kombination med en ansamling av vita blodkroppar. Utgången kan variera: skadan kan läka helt, bilda en abscess, eller fortskrida och övergå i en kronisk inflammation.
Kronisk inflammation är resultatet av att vävnadsnedbrytning och vävnadsreparation sker samtidigt, vilket exempelvis ses vid artrit (ledinflammation). Tillståndet kan bero på en infektion, exponering för gifter eller ett autoimmunt svar där immunförsvaret angriper kroppens egna vävnader.
I samband med en fokal skada drar sig blodkärlen i området först ihop kortvarigt, varefter de vidgas. Denna vasodilatation leder till ett ökat blodflöde lokalt i vävnaden. Det är därför inflammerade områden kännetecknas av rodnad och värme – två av inflammationens klassiska tecken tillsammans med svullnad, smärta och nedsatt funktion.
Kroppens inflammationsrespons regleras bland annat av så kallade inflammationsmediatorer. Histamin och serotonin är två viktiga kemiska ämnen som kroppen själv producerar och som hjälper till att styra och reglera inflammationsprocessen, bland annat genom att påverka blodkärlens tonus och kärlpermeabilitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online