Fibromyalgi: vilka tester krävs och hur ställs diagnosen?

Att få en fibromyalgidiagnos kan ta tid, eftersom det inte finns något enskilt laboratorietest som kan bekräfta sjukdomen. Istället bygger utredningen på en helhetsbedömning där läkaren kombinerar din sjukdomshistoria, en noggrann kroppsundersökning och uteslutning av andra möjliga orsaker till besvären.

Vilka symtom tittar läkaren på?

I samband med ditt besök går läkaren igenom de symtom som är typiska för fibromyalgi:

• Utbredd smärta som varat i minst tre månader
• Bestående trötthet och energibrist
• Sömnstörningar och icke återhämtande sömn
• "Fibrodimma" – problem med korttidsminnet eller svårigheter att koncentrera sig
• Återkommande huvudvärk
• Mag-tarmbesvär, exempelvis irritabel tarm (IBS)
• Nedstämdhet eller ångest

Prover som utesluter andra sjukdomar

Eftersom flera andra sjukdomar kan ge liknande symtom beställer läkaren ofta ett antal laboratorieprover för att utesluta dem. Vanliga undersökningar inkluderar:

• Blodstatus (LPK)
• TSH samt övriga sköldkörtelprover
• Inflammationsmarkörer som SR (sänkningsreaktion) och CRP
• Reumatoid faktor (RF) och antikroppstest mot cellkärnor (ANA)
• Test för borrelia om du kan ha utsatts för fästingbett
• Mätning av D-vitaminhalten i blodet
• Polysomnografi (sömnutredning) om sömnapné eller annan sömnstörning misstänks

När kan diagnosen ställas?

När andra orsaker har uteslutits kan diagnosen fibromyalgi ställas utifrån etablerade kriterier – oftast de riktlinjer som American College of Rheumatology publicerade 2016. Dessa betonar framför allt utbredd smärta och svårighetsgraden av övriga symtom.

Därefter tar ditt vårdteam fram en individuell behandlingsplan. Beprövade metoder kombinerar ofta läkemedel – till exempel lågdosbehandling med antidepressiva, antiepileptika eller antiinflammatoriska läkemedel – med strukturerad fysisk träning, goda sömnvanor och tekniker för stresshantering.