En stroke uppstår när blodflödet till en del av hjärnan avbryts. Detta kan ske antingen när ett blodkärl i hjärnan brister eller när en blodpropp täpper till en artär. Konsekvenserna av en stroke beror på vilken del av hjärnan som drabbats och hur allvarlig skadan är. De långsiktiga effekterna kan variera allt från knappt märkbara besvär till livsförändrande tillstånd – i värsta fall med dödlig utgång.
Mer än 30 procent av alla som drabbas av stroke kan inte gå utan hjälp sex månader senare, på grund av koordinationsproblem, svaghet eller total förlamning. Muskelstelhet, så kallad spasticitet, är också vanligt och kan vara mycket invaliderande för vissa drabbade. Dessa besvär drabbar oftast ena sidan av kroppen. Om stroken inträffar i vänster hjärnhalva påverkas höger sida av kroppen.
Vissa personer kan även få problem med att äta om musklerna i ansikte och mun är nedsatta, vilket kan orsaka svårigheter med tuggning och sväljning. Muskulaturen som styr urinblåsa och tarmar kan också påverkas, men hos de flesta är denna effekt inte bestående. Nedsatt koordination kan dessutom leda till försämrad fingerfärdighet och svårigheter att utföra uppgifter som kräver god öga-hand-koordination.
De fysiska effekterna är inte de enda möjliga långsiktiga följderna av en stroke. Många överlevande rapporterar beteendeförändringar, exempelvis att de inte längre kan känna igen eller förstå saker de klarade av tidigare. Problem med långtidsminnet kan skada relationer när den drabbade glömmer detaljer om människor som står nära.
Humörsvängningar är normala direkt efter händelsen, men de områden i hjärnan som ansvarar för att bearbeta känslor kan skadas vid en stroke och orsaka långvarig funktionsnedsättning. Detta kan ge upphov till intensiv ångest, rädsla, ilska eller eufori, ibland vid olämpliga tillfällen. Dessa irrationella beteendeförändringar kallas emotionell labilitet. Depression är en vanlig följd som naturligt kan uppstå när den drabbade hanterar de utmaningar som stroken medfört. Personer som upplever svår depression, särskilt med suicidtankar eller våldsamma tankar, bör omedelbart söka professionell hjälp.
Strokeöverlevare kan ibland ha problem med sina sinnen, inklusive syn, balans, orienteringsförmåga och känsel. Detta kan bero på skador på de sensoriska nerverna, och besvären kan ofta förbättras genom träning och rehabilitering. Svårare att behandla är smärta som orsakas av permanent skada på nervsystemet.
Dessutom kan den drabbade distansera sig från en försvagad eller förlamad kroppsdel, särskilt om känseln saknas. Detta kan lägga extra belastning på de kroppsdelar som fortfarande används, vilket i sin tur kan orsaka långvarig smärta tills problemet har åtgärdats.
När hjärnan har svårigheter att bearbeta språk och tal kallas problemet afasi. Cirka 20 procent av alla strokeöverlevare har kvar afasi sex månader efter stroken. Tillståndet innebär ofta att personen får problem med sitt eget tal, vilket gör att hen talar långsamt eller otydligt.
Dysartri uppstår när talproblemen beror på att muskler i ansikte och/eller mun är skadade eller förlamade. Det gör att patienten sluddrar eller uttalar ord felaktigt, eller helt tappar förmågan att tala. Förmågan att läsa och skriva kan också påverkas om muskulaturen i händer och armar är nedsatt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online