Ett stroke uppstår plötsligt och avbryter blodflödet till hjärnan. Denna så kallade "hjärnattack" kan drabba en eller flera delar av hjärnan, inklusive hjärnstammen. Genom att förstå de särdrag som kännetecknar denna typ av stroke samt prognosen – alltså de troliga utfallen och möjligheten till återhämtning – kan närstående och vårdpersonal fatta välgrundade beslut kring behandlingen av personer som drabbats av stroke i hjärnstammen.
När ett stroke inträffar i hjärnstammen kan den resulterande skadan vara livshotande, eftersom hjärnstammen styr de mest grundläggande livsfunktionerna: kommunikation, motorisk kontroll, matsmältning, hjärtslag, andning, vakenhet och medvetenhet om omgivningen. Prognosen för återhämtning förbättras avsevärt om stroket snabbt diagnostiseras och behandlas. En stor del av skadorna efter ett stroke i hjärnstammen rör motoriska färdigheter snarare än kognitiva förmågor, vilket innebär att patienterna ofta kan delta fullt ut i sin egen rehabilitering.
Förmågan att återfå kommunikationen är grundläggande för en stor del av återhämtningen hos överlevande efter stroke i hjärnstammen. Dysartri är en talstörning som drabbar cirka 30 procent av alla som fått stroke och som orsakar otydligt, svagt eller sluddrigt tal. Många överlevande förbättrar sina talkunskaper genom logopedisk behandling. Vissa drabbas dock av det så kallade locked-in-syndromet, där personen inte kan tala eller röra någon kroppsdel utöver ögonlocken. Prognosen för förbättring vid locked-in-syndrom är tyvärr dålig, eftersom många inte återhämtar sig från detta tillstånd.
Dysfagi, det vill säga sväljsvårigheter, är ett vanligt tillstånd bland personer som drabbats av stroke i hjärnstammen. Upp till 65 procent av alla strokepatienter upplever sväljproblem. Prognosen för fullständig eller partiell återhämtning varierar från utmärkt till låg, beroende på svårighetsgraden och patientens förmåga att följa behandlingsriktlinjerna. Behandlingen består av övningar, tekniker och kroppsställningar som underlättar sväljningen samt anpassningar av kosten.
Eftersom muskelkontrollen skadas vid ett stroke i hjärnstammen blir patientens rörlighet ofta kraftigt nedsatt. Muskelkontrollen påverkar de viljemässiga rörelserna i händer, armar och ben. Prognosen för motorisk återhämtning är mest gynnsam under de första tre månaderna efter stroket, varefter framstegen ofta planar ut. Förbättring kan dock fortsätta långsamt under de följande sex månaderna upp till ett år, och vissa patienter visar tydliga förbättringar även under flera år därefter. Prognosen för återhämtning är god även för dem som haft omfattande skador på hjärnnervarna.
Många som drabbats av stroke i hjärnstammen upplever balansproblem och yrsel, det vill säga en känsla av att omgivningen snurrar eller rör sig trots att den står stilla. Yrsel är ett tidigt symtom på stroke i hjärnstammen och behandlas vanligtvis med läkemedel och rehabiliterande övningar. Prognosen för förbättrad yrsel och balans beror på hur omfattande hjärnskadan är. Balansen kan förbättras genom att stärka de drabbade musklerna samt genom fysioterapi med fokus på balansträning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online