Enligt National Institute of Neurological Disorders and Stroke (NINDS) drabbas fler än 700 000 personer i USA av stroke varje år, och cirka två tredjedelar av dem behöver rehabilitering. Tidig behandling kan bidra till att förebygga allvarliga skador, men även de som får omedelbar vård kan behöva någon form av strokerehabilitering för att kunna klara sin vardag och återfå förmågor som gått förlorade till följd av den hjärnskada som en stroke orsakar.
Vilken behandling som sätts in direkt efter en stroke beror på vilken typ av stroke det rör sig om. En ischemisk stroke orsakas av ett blockerat blodkärl som försörjer hjärnan med blod. Enligt American Stroke Association utgör ischemiska stroke cirka 85 procent av alla fall. Den tidiga behandlingen syftar till att avlägsna blockeringen och återställa blodflödet till hjärnan.
Vävnadsplasminogenaktivator (tPA) är en medicinering som används när en stroke upptäcks tidigt och som löser upp blodproppar. Trombocythämmare, exempelvis acetylsalicylsyra (ASA), kan förebygga återkommande stroke och ge ett bättre utfall om de ges inom 48 timmar efter insjuknandet. Plavix (klopidogrel) är ett receptbelagt läkemedel som ofta förskrivs till nyligen drabbade strokepatienter för att motverka bildning av nya blodproppar. Trombocythämmande läkemedel kan dock ge mag-tarmbiverkningar som halsbränna, illamående och magsår, därför är det viktigt att patienten alltid tar upp eventuella biverkningar med sin läkare.
En hemorragisk stroke orsakas istället av ett försvagat blodkärl som brister och blöder in i hjärnan. Denna typ av stroke kräver ofta kirurgi för att lindra det tryck som den plötsliga blödningen lägger på hjärnan. Operationen bidrar dessutom ofta till att förebygga nya stroke, eftersom det defekta blodkärlet försluts och andra kärl leds om så att blodet når den del av hjärnan som tidigare försörjdes av det skadade kärlet.
Efter en stroke kan patienten drabbas av många olika besvär och funktionsstörningar som rehabiliteringen kan åtgärda eller lindra. Sensoriska problem, exempelvis nedsatt känslighet för smärta, temperatur eller beröring, är vanliga och kan leda till svaga eller förlamade extremiteter, urininkontinens samt skador beroende på att man inte kan känna smärta. Svårigheter att tala och förstå andra är också vanligt hos strokedrabbade när hjärnans språkcentrum skadats. Tankefunktionerna störs ofta, vilket gör det svårt att genomföra uppgifter med flera steg, och minnesproblem kan ytterligare komplicera vardagslivet.
Rehabiliteringen inleds normalt mycket snart efter den akuta behandlingen. Strokepatienter uppmuntras att röra sig och byta kroppsställning så ofta som möjligt, eftersom nedsatt rörelseförmåga i en kroppshalva är vanligt efter en stroke. Fysioterapi behövs för nästan alla strokedrabbade för att återuppbygga motoriken och muskelstyrkan. Arbetsterapi hjälper patienten att återlära sig dagliga aktiviteter som personlig vård, påklädning och hushållssysslor. Tal- och språkterapi tränar upp kommunikationsförmågan genom övningar i att tala, lyssna och skriva.
Många strokedrabbade kan få rehabilitering inom öppenvården eller i hemmet, men flera sjukhus och vårdinrättningar erbjuder även program för inneliggande strokerehabilitering för patienter med svåra funktionsnedsättningar. Inneliggande vård pågår vanligtvis i två till tre veckor, medan öppenvårds- eller hemrehabilitering kan fortgå från flera månader upp till flera år beroende på patientens behov av fortsatt träning och stöd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online