Många betraktar Hollywoodstjärnornas smala kroppar och antar att de helt enkelt är välsignade med en naturlig slankhet. I verkligheten lider många av dessa kändisar av ätstörningar. De flesta tiger om sitt lidande, men vissa blir så sjuka att allmänheten börjar ana oråd.
Kända personer har drabbats av ätstörningar genom hela historien. Enligt flera uppgifter skrev både Franz Kafka och Sylvia Plath om sina problem i sina litterära verk. Så länge som idealet om extrem smalhet har existerat har kändisar lidit för att uppnå den eftertraktade looken.
Den nästintill eteriska skönhetstypen blev populär redan på 1920-talet, när en mer pojkaktig kropp kom på modet. Under 1930- och 1940-talen lyftes fortfarande fram kurvigare figurer, om än inte lika rundlagda som sekelskiftets ideal. På 1960-talet tog den utmärglade siluetten över modevärlden helt, och från det ögonblicket hyllade tidningar och television kvinnor som passade in i den klassiska "Twiggy"-look.
Både män och kvinnor drabbas av ätstörningar, men det är kvinnor som står under störst press att hålla sig smala av yrkesmässiga skäl. Även mansidealet krymper dock stadigt – allt smalare män syns nu på catwalken och i framstående musikgrupper.
Kvinnor i underhållningsbranschen lever under ett konstant tryck att följa stränga riktlinjer för utseende och vikt. Bland nyhetspresentatörer har det noterats att en manlig ankare kan bära en fullständigt misslyckad slips utan kommentarer, medan hans kvinnliga kollega granskas så hårt att en ny frisyr eller hårfärg utlöser en lavin av offentliga reaktioner. En kvinnas utseende riskerar därmed att bli andras egendom. Många talangfulla kvinnor får inte ens agentrepresentation på grund av sin vikt – en normalstor kvinna kan ha svårt att få en audition alls utan att först smalna ner till storlek 34 eller mindre. Jakten på topproller och status placerar många i en farlig situation där framgång handlas mot hälsan.
Bland dem som drabbats finns sångaren Janet Jackson, modellen Elizabeth Hurley, regissören Amy Heckerling, skådespelerskan Kate Beckinsale och artisten Elton John. Andra, som Victoria Beckham, har öppet erkänt att de led av ätstörningar tidigare i livet.
Bland dem som mist livet åt sina ätstörningar återfinns sångaren Karen Carpenter, skådespelerskan Margaux Hemingway och modellen Ana Carolina Reston. Många av dessa personer svulte sig långsamt över tid till följd av anorexia nervosa och bulimi.
Många stjärnor lider i det tysta, väcker medial uppmärksamhet för sina utmärglade gestalter och erkänner sedan offentligt. Ett känt exempel är Mary-Kate Olsen, som gick ner betydligt i vikt på kort tid samtidigt som hon verkade nedstämd och sjuklig. Länge förnekade hon ryktena om sjukdom i pressen, men sökte till slut vård på en klinik för ätstörningar och erkände då sina långvariga problem med maten.
Ätstörningar hos kändisar skapar en besynnerlig paradox. De drabbade vet att de mår dåligt, och många vill ändra sitt beteende och söka hjälp. Samtidigt är det just deras extrema smalhet som genererar berömmelse och publicitet – något de flesta stjärnor behöver för att hålla karriären vid liv. Publiciteten tar ofta två motstridiga former: "Se! Hon ser så ohälsosam ut... vad är fel på henne?" eller "Vau! Titta hur vacker och slank hon är i badkläder. Ni damer borde sträva efter samma look!" Budskapet är splittrat och vilseledande.
För att hejda utvecklingen i befolkningen i stort måste förändring även komma uppifrån. Kändisvärlden behöver sluta sprida ohälsosamma myter och orimliga ideal. Det förekommer invändningar om att detta är omöjligt, men mycket kan åstadkommas om tidningar och övriga medier aktivt börjar omutbilda allmänheten. Modebranschen har vidtagit vissa åtgärder mot ätstörningar på catwalken, men det återstår fortfarande en lång bit att gå. Stjärnorna själva måste våga resa sig emot orättvisa standarder.
När kända personer öppnar sig om sina ätstörningar flyttas problemet fram i rampljuset där det hör hemma. Många kändisar omvandlar sina negativa erfarenheter till ett verktyg för att visa andra en bättre väg framåt. Visserligen krävs det mod för någon som hålls upp som förebild att erkänna svaghet – men just den handlingen kan skapa den förändring som så många behöver. Att informera om den dubbla förlusten som ätstörningar innebär är ett nödvändigt steg för att minska dem på lång sikt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online