Urininkontinens är ett tillstånd som kännetecknas av nedsatt förmåga att kontrollera blåsan. Personer med detta besvär läcker ofta urin när de sover, hostar eller nyser. Det är viktigt att söka medicinsk vård för utredning och behandling, eftersom urininkontinens kan leda till urinvägsinfektioner samt sociala och psykiska problem i vardagen.
För att kunna ställa rätt diagnos och välja lämplig behandling finns flera olika undersökningar som läkaren kan använda sig av. Här går vi igenom de vanligaste testerna vid urininkontinens.
Läkare låter ofta patienter föra en dagbok över sina urineringsvanor. Det innebär att personen med urininkontinens under en viss period skriver ner hur många gånger per dag hen går på toaletten, hur mycket urin som passerar och hur starkt behovet att urinera är. En blåsdagbok ger läkaren värdefull information om symtomens mönster och svårighetsgrad.
Vid en urinanalys och urinodling tar läkaren ett urinprov som skickas till ett laboratorium. Provet analyseras sedan med avseende på bakterier, virus, protein och/eller avfallsprodukter. Avvikande fynd kan tyda på en urinvägsinfektion, njursjukdom eller annat hälsoproblem som ligger bakom inkontinensen.
Vid ett blåsstresstest, även kallat hosttest, undersöker läkaren om patienten läcker urin i samband med kraftiga hostningar. Testet hjälper till att avgöra om det rör sig om ansträngningsinkontinens, det vill säga läckage vid fysisk belastning.
Ett ultraljud är en bilddiagnostisk undersökning som använder ljudvågor för att skapa bilder av urinvägarna och omgivande strukturer, bland annat blåsan, urinröret och njurarna. Vid en cystoskopi för läkaren in ett smalt instrument med ljus och kamera i urinröret för att direkt kunna granska insidan av urinvägarna och blåsan.
Vid en resturinmätning (post-void residual) används antingen en kateter eller ljudvågor för att mäta hur mycket urin som blir kvar i blåsan efter att personen har urinerat. Stora mängder resturin kan tyda på att blåsan inte töms ordentligt. Vid en cystografi förs en kateter in i blåsan, som sedan fylls med kontrastvätska för att röntgenbilder ska kunna tas av blåsan under tömning.
Urodynamiska tester används för att mäta trycket i blåsan under urinering samt urinflödets hastighet och styrka, enligt den amerikanska myndigheten National Institute of Diabetes and Digestive and Kidney Diseases. Dessa undersökningar ger detaljerad information om hur blåsan och urinröret fungerar tillsammans och är särskilt värdefulla när orsaken till inkontinensen är oklar eller inför planerad kirurgisk behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online