Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC står urinvägsinfektioner för mer än 30 % av alla infektioner som rapporteras från akutsjukhus. I takt med att bakteriers resistens mot antibiotika ökar och biverkningarna av läkemedel uppmärksammas alltmer har probiotika, såsom laktobaciller, väckt stort intresse både hos vårdpersonal och hos drabbade.
Urinvägsinfektioner (UVI) delas vanligtvis in i nedre eller övre, beroende på var längs urinvägarna de uppstår. Infektioner i de nedre urinvägarna omfattar blåsan (cystit), prostata (prostatit), bitesticklarna (epididymit) och urinröret (uretrit). En infektion i de övre urinvägarna kallas pyelonefrit, alltså njurbäckeninflammation, och betraktas som en allvarligare form av sjukdomen.
Mer än 85 % av alla urinvägsinfektioner beror på en bakteriell infektion, framför allt orsakad av tarmbakterien E. coli. Andra möjliga orsaker är virus, svampar och parasiter. Laktobaciller orsakar normalt sett ingen sjukdom. När de ändå är inblandade i utvecklingen av en urinvägsinfektion beror det oftast på att patienten har en underliggande sjukdom, ett försvagat immunförsvar eller en onormal anatomisk struktur i urinvägarna.
I det urogenitala området är några av de vanligaste arterna L. crispatus, L. jensenii och L. iners. Även om det är ovanligt har vissa laktobaciller, exempelvis L. gasseri och L. delbrueckii, i sällsynta fall kopplats samman med utveckling av urinvägsinfektion.
Laktobaciller producerar mjölksyra och utgör de dominerande bakterierna i den vaginala floran hos friska kvinnor. De betraktas allmänt som godartade bakterier eftersom de har antimikrobiella egenskaper som hämmar tillväxten av sjukdomsalstrande mikroorganismer. När urinvägsinfektioner inte behandlas ordentligt eller återkommer upprepade gånger förändras den naturliga balansen mellan mikroorganismerna i slidan, vilket minskar antalet skyddande laktobaciller. Som en följd av detta blir den drabbade ännu mer mottaglig för nya infektioner.
Flera faktorer kan negativt påverka tillväxten av laktobaciller, bland annat antibiotikabehandling, orala preventivmedel, tidigare urinvägsinfektioner samt menstruationscykeln. Under mensen minskar antalet laktobaciller eftersom blodflödet höjer slidans pH-värde, det vill säga gör miljön mindre sur och därmed mindre gynnsam för dessa bakterier.
Påvisning av laktobaciller i urinen är ofta resultatet av kontamination under provtagningsprocessen. Därför behöver en verklig urinvägsinfektion orsakad av laktobacillus vanligtvis bekräftas genom att urinprov tas och analyseras med en annan metod. Två specifika procedurer för insamling av okontaminerad urin från blåsan är urinrörskateterisering och suprapubisk blåspunktion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online