Urininkontinens är ett besvärande och ofta pinsamt problem som är vanligt förekommande hos äldre. Vissa personer läcker bara en liten mängd urin i samband med nysning, medan tillståndet för andra kan vara så allvarligt att hela blåsans innehåll går förlorat. Även om blåsträning och läkemedel ofta hjälper krävs ibland kirurgi vid svårare fall. En av de vanligaste operationsmetoderna mot inkontinens är den så kallade Burch-metoden, som framför allt används för att behandla stressinkontinens hos kvinnor.
Din läkare kan föreslå Burch-metoden om det visar sig att blåsan och urinröret har flyttats från sina normala positioner. Syftet med operationen är att återställa organens korrekta placering genom att lyfta upp slidväggen och fästa den med suturer till ligamenten runt området kring bäckenbenet.
Genom att rikta in blåsan och urinröret på rätt sätt blir blåshalsen återigen stabil, vilket gör det betydligt svårare för urin att läcka ut vid nysning, hosta eller annan fysisk aktivitet.
Burch-operationen är ett minimalinvasivt ingrepp. Läkaren använder oftast ett instrument som kallas laparoskop, som förs in genom små snitt på mindre än en tum (cirka 2,5 cm), vanligtvis gjorda runt naveln.
En stor fördel med laparoskopisk kirurgi är att återhämtningstiden är kort, eftersom de små snitten läker snabbt. Efter en laparoskopisk Burch-operation kan de flesta kvinnor gå hem redan inom 24 timmar, men en fullständig återhämtning kräver normalt några veckors vila och varsamhet.
Som vid alla kirurgiska ingrepp medför även Burch-metoden vissa risker. Utöver de vanliga riskerna för infektion eller blödning är tillfälliga problem med urinering och att tömma blåsan ordentligt vanliga efter operationen.
I vissa fall kan ingreppet till och med förvärra inkontinensen. Andra möjliga komplikationer är urinvägsinfektion samt smärta under samlag efter operationen. Trots detta tolereras Burch-metoden generellt sett väl, och de flesta patienter får goda resultat av behandlingen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online