Njursten uppstår när en hård, stenliknande massa bildas av kristaller som skiljs från urinen. Stenarna består av olika kombinationer av kemiska ämnen, där kalcium är den vanligaste beståndsdelen.
Den kemiska balansen i urinen avgör stenens sammansättning. Den vanligaste typen innehåller kalcium, men stenar av urinsyra och struvit är också förekommande.
Vissa faktorer, såsom ärftlighet och urinvägsinfektioner, kan öka risken för att utveckla njursten. Medicinska tillstånd som hyperparatyreos, det vill säga överfunktion i bisköldkörtlarna, kan också öka risken.
Symtomen på njursten visar sig ofta först när stenen vandrar ner i urinledaren på väg mot blåsan. De vanligaste tecknen är kraftiga smärtor och kramp i sidan och ryggen samt ett ökat behov att kissa. Smärtan kan komma i vågor och vara mycket intensiv.
Om läkaren misstänker njursten kan en ultraljudsundersökning eller datortomografi (CT) utföras för att fastställa stenens storlek och läge. Ett blodprov som kontrollerar nivåerna av vissa kemiska ämnen kan också tas för att hitta eventuella bakomliggande orsaker.
De flesta njursten passerar av sig själva med urinen, men om stenen är för stor kan aktiv behandling behövas. En vanlig metod är stötvågsbehandling (ESWL), där chockvågor krossar stenen i mindre bitar så att den lättare kan passera genom urinvägarna. I vissa fall kan kirurgi eller endoskopisk borttagning bli nödvändig.
Förebyggandet av njursten beror på stenens kemiska sammansättning och den bakomliggande orsaken. Kostförändringar eller medicinering kan rekommenderas för att minska risken för återfall. Att dricka rikligt med vatten varje dag är dessutom en av de viktigaste och enklaste åtgärderna för att förebygga nya stenar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online