Behandling av urinreflux (VUR) – grader, metoder och risker

Vad är urinreflux?

Det medicinska namnet på urinreflux är vesikoureteral reflux, förkortat VUR. Vid VUR rinner urinen baklänges från urinblåsan upp i urinledarna – de gångar som normalt leder urinen från njurarna ner till blåsan – i stället för att lämna kroppen via urinröret vid vattenlåtning.

Tillståndet drabbar framför allt barn och beror ofta på att ventilen mellan urinledaren och blåsan ännu inte hunnit mogna helt. De flesta barn växer ifrån besvären allteftersom urinröret förlängs och muskulaturen utvecklas. Det finns två huvudtyper av VUR – primär och sekundär – som dessutom delas in i fem svårighetsgrader. Reflux är vanligare hos flickor än hos pojkar.

Svårighetsgraderna – från grad I till grad V

Val av behandling styrs av vilken grad tillståndet bedöms ha:

• Grad I: Urinen rinner tillbaka endast i urinledaren.
• Grad II: Urinen når även njurbäckenet.
• Grad III: Samma som grad II, men en lätt utvidgning av njurbäckenet (lätt hydronefros) har utvecklats.
• Grad IV: Måttlig hydronefros föreligger.
• Grad V: Kraftig hydronefros och en slingrig, vriden urinledare.

Behandling av grad I–III

Vid lindrig till måttlig reflux (grad I–III) behandlas tillståndet oftast med antibiotika, exempelvis trimetoprim-sulfametoxazol eller amoxicillin, för att förebygga urinvägsinfektioner. Behandlingen fortsätter tills refluxen läkt ut eller, för barn, tills de fyllt fem år. En urolog bör regelbundet följa upp tillståndet, bland annat med ultraljud och urinprov.

Behandling av grad IV–V samt sekundär reflux

Vid svårare grader (IV–V) och vid sekundär reflux används också antibiotika, men här kan kirurgi bli nödvändig. Operation övervägs om urinledaren mynnar i fel vinkel mot blåsan eller om njurarna inte växer och utvecklas normalt. Enligt Penn State University College of Medicine kan sekundär reflux bero på någon form av blockering snarare än på en infektion.

Konsekvenser utan behandling

Om urinreflux inte behandlas finns flera allvarliga hälsorisker:
Njurärrbildning, så kallad nefropati, ger bestående skada på njurvävnaden och gör det svårt för njurarna att utföra sina arbetsuppgifter. Det kan i sin tur leda till högt blodtryck, hypertoni. Nedsatt njurfunktion kan utvecklas till njursvikt, vilket kan vara livshotande. Då krävs dialys för att rena blodet från avfallsämnen när njurarna inte längre klarar det själva. I de mest allvarliga fallen övergår sjukdomen i kronisk njursvikt, ett skede då njurarna förlorat nästan hela sin filtreringsförmåga och bara en liten del av funktionen återstår.

När ska du söka vård?

Kontakta vården om ditt barn får återkommande urinvägsinfektioner, feber utan tydlig orsak, smärta vid vattenlåtning eller ont i sidan eller nedre delen av ryggen. Tidig diagnos och behandling minskar risken för bestående njurskador avsevärt.