Hydronefros är ett tillstånd som kännetecknas av en onormal utvidgning av njurbäckenet och njurkalyxerna i ena eller båda njurarna, orsakad av ett hinder i urinvägarna. Även om ett partiellt hinder inte alltid ger omedelbara symtom kan det tryck som byggs upp bakom obstruktionen med tiden leda till allvarliga funktionsstörningar i njuren. Vid partiell blockering nedanför kan blåsan agera som en buffert och vidgas, vilket fördröjer utvecklingen av hydronefros. Nästan alla former av urinvägssjukdom kan, och brukar ofta, resultera i någon grad av hydronefros. Tillståndet drabbar ungefär en person av hundra.
Hydronefros orsakas av ett bakåtriktat tryck mot njurarna när urinflödet blockeras någonstans i det urogenitala systemet. Vanliga orsaker till blockering är njursten, blodproppar, strikturer (förträngningar) i urinröret, medfödda missbildningar, tumörer, neurogen blåsa samt benign prostataförstoring hos män.
Symtomen varierar beroende på vad som orsakar hindret. De kan sträcka sig från mild smärta och något minskat urinflöde till intensiv, kolikliknande njursmärta. Andra vanliga symtom inkluderar dov smärta i flanken som strålar mot ljumsken, tydliga urinavvikelser som blod i urinen (hematuri), växling mellan oliguri (minskad urinproduktion) och pyuri (var i urinen), eller i vissa fall total anuri (utebliven urinproduktion) samt dysuri (smärtsam urinering).
Ytterligare symtom kan vara illamående, kräkningar, smärta vid urinering, känsla av fyllnad i buken samt droppande eller tvekan vid miktion. Diagnosen ställs vanligtvis med hjälp av urografi, isotoprenografi eller ultraljudsundersökning av njurarna.
Den vanligaste komplikationen vid hydronefros är njurinfektion, oftast till följd av att bakterier sprider sig från blåsan uppåt i urinvägarna. Andra allvarliga komplikationer är bestående njurskada, förstoring av njuren och i värsta fall njursvikt. Hur allvarliga komplikationerna blir beror på var hindret sitter och hur länge det finns kvar.
Det finns två huvudtyper av hydronefros. Vid bilateral hydronefros sitter hindret i urinröret eller blåsan, vilket påverkar båda njurarna. Vid unilateral hydronefros sitter blockeringen i en urinledare, vilket endast drabbar en njure.
Målet med behandlingen av hydronefros är att avlägsna hindret och förebygga infektion, oftast genom att kirurgiskt åtgärda den bakomliggande orsaken. Om njurfunktionen redan har påverkats kan kompletterande behandling behövas, exempelvis kostrestriktioner. I vissa fall krävs en tillfällig eller permanent nefrostomi, där en kateter läggs in för att regelbundet tömma njurarna på urin. Återkommande infektioner behandlas med antibiotikakurer.
Förebyggande åtgärder fokuserar främst på kostförändringar som minskar risken för hinder, framför allt njursten. Rekommendationerna inkluderar att minska intaget av sockrade och kolsyrade drycker, begränsa intaget av salt, protein och kalium samt dricka mer klar vätska, särskilt vatten. Det är viktigt att komma ihåg att komplikationer i samband med hydronefros kan få allvarliga konsekvenser om de lämnas obehandlade, varför tidig diagnos och behandling är avgörande för prognosen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online