Trängningsinkontinens, även känd som överaktiv blåsa, innebär en nedsatt kontroll över blåsan. Besvären kan variera från små urinläckage i samband med nysningar eller hostningar till en plötslig och intensiv trängning att snabbt behöva nå en toalett. Det finns flera olika behandlingsmetoder som kan hjälpa dig att återfå kontrollen över tillståndet.
Blåsträning går ut på att lära sig kontrollera trängningen att urinera. Metoden börjar med att du väntar i 10 minuter när du känner trängning att gå på toaletten. Du upprepar sedan cykeln tills du känner dig bekväm med att utöka tiden till 15 och därefter 20 minuter. Målet är att successivt förlänga tiden mellan toalettbesöken till två till fyra timmar.
En annan användbar teknik är dubbel tömning. Här väntar du cirka 10 sekunder efter att ha urinerat och tömmer sedan blåsan igen. Detta hjälper till att tömma blåsan helt och minskar risken för överflödesinkontinens.
Vid kegelövningar, även kallade bäckenbottenövningar, spänner du bäckenbottenmusklerna som om du försökte hejda urinstrålen. Håll spänningen i tre sekunder, slappna av och upprepa. Gör övningen 10 gånger, tre gånger per dag. Med tiden stärker träningen bäckenbottenmusklerna som omger och stödjer blåsan, vilket ger bättre kontroll.
Ditt vätskeintag spelar en viktig roll vid hantering av trängningsinkontinens. Enligt National Institutes of Health bör du begränsa varje drickstillfälle till cirka 2,4 dl (8 ounces) och sluta dricka två timmar före läggdags. Fördela gärna vätskeintaget jämnt över dagen och minska konsumtionen av koffein och kolsyrade drycker, eftersom dessa kan irritera och stimulera blåsan.
Om en urinvägsinfektion ligger bakom trängningarna behandlas den oftast med antibiotika. I andra fall kan läkemedel som minskar blåsans ofrivilliga sammandragningar rekommenderas. Preparat som Detrol och Vesicare används för att lugna en överaktiv blåsa och kan lindra besvären vid trängningsinkontinens. Vanliga biverkningar är muntorrhet och förstoppning.
En östrogenkräm i låg dos som appliceras på urinröret och slidväggarna kan hjälpa till att förtjocka och stärka vävnaderna samt lindra symtomen. Tricykliska antidepressiva läkemedel, exempelvis Tofranil, kan också förskrivas eftersom de verkar dämpa blåsmuskelns ofrivilliga sammandragningar.
När konservativa behandlingar inte räcker till kan läkaren föreslå kirurgi. Vid en slingoperation används egen vävnad eller ett syntetiskt material för att skapa en slinga eller ett nät som stödjer blåshalsen och urinröret. Detta håller urinröret stängt och förhindrar urinläckage vid hostning eller nysningar. Vid augmentationscystoplastik tas en bit av tarmen bort och fästs på blåsan, vilket ökar blåsans storlek och dess förmåga att lagra urin.
Kontakta alltid din läkare för att få rätt diagnos och en individanpassad behandlingsplan. Med rätt kombination av metoder kan de flesta uppnå en betydande förbättring av sina besvär.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online