Urinblåsans förmåga att expandera allt eftersom urin samlas i den beror på avslappning av detrusormuskeln – den glatta muskulatur som utgör blåsväggen. Tack vare denna unika egenskap kan blåsan rymma växande urinvolymer utan att trycket inne i blåsan ökar nämnvärt.
Under blåsfyllnaden styrs muskelavslappningen av det autonoma (vegetativa) nervsystemet. Medan detrusormuskeln hålls avslappnad dras kringsmusklerna vid urinrörets utgång (den uretrala sfinktern) samman, vilket gör att urin kan lagras säkert utan läckage. Först när blåsan är tillräckligt fylld aktiveras de parasympatiska nerverna, som får detrusormuskeln att dra ihop sig för tömning.
I takt med att blåsan fylls sträcks dess vägg, vilket aktiverar så kallade stretchreceptorer. Dessa skickar signaler via nervbanorna till ryggmärgen och hjärnan, där informationen tolkas som känslan av att behöva kissa. Ju mer blåsan fylls, desto starkare blir signalerna.
När blåstrycket når en viss nivå utlöses miktionreflexen: detrusormuskeln drar sig samman medan sfinktern runt urinröret slappnar av, vilket gör att urinen kan passera ut ur kroppen. Reflexen styrs delvis automatiskt från ryggmärgen, men kan även kontrolleras medvetet av hjärnan – därför kan vi ofta skjuta upp toalettbesöket till ett lämpligare tillfälle.
Sammanfattningsvis är det alltså avslappningen av detrusormuskeln som gör att urinblåsan kan expandera och lagra betydande mängder urin – hos vuxna vanligtvis cirka 400–600 milliliter – innan tömning behövs.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online