Många förknippar ringorm med maskar som gräver sig in under huden, men sjukdomen har i själva verket ingenting med maskar att göra. Namnet kommer från det karakteristiska runda utslaget på huden, som kan likna formen av en mask. Ringorm kan drabba både huden och hårbotten hos människor. Djur kan också smittas av ringorm och föra smittan vidare till människor – katter är särskilt vanliga smittspridare eftersom de lever nära sina ägare.
Amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC beskriver ringorm som dermatofyter – en svamp som orsakar flera vanliga hudinfektioner. Både fotsvamp (tinea pedis) och ljumsksvamp (tinea cruris) orsakas av dermatofyter, liksom svampinfektioner i naglar. Dessa infektioner är mycket smittsamma och kan överföras från djur till människa, från människa till människa samt via föremål som kläder, handdukar och sängkläder. Nära kontakt gör att smittan sprids snabbt, särskilt i gemensamma badanläggningar och vid kontaktsporter. Institutioner och skolor är ofta platser där ringormutbrott uppstår.
Barn i skolåldern drabbas oftare av ringorm i hårbotten än av andra svampinfektioner i huden. Ringorm i hårbotten kräver ofta behandling med tabletter samt att barnet undviker större församlingar tills infektionen läkt ut. Symtomen visar sig som fläckar på hårbotten som åtföljs av håravfall och vätskande sår. Klåda är ofta det första symtomet. Komplikationer kan leda till sekundära bakteriella infektioner, varför tidig behandling är viktig.
De former av ringorm som är vanligast bland ungdomar och vuxna omfattar fotsvamp, nagelsvamp och ringorm på huden. Gemensamma duschar kan sprida smittan i skolor och gym. Kvinnor som gör nagelbehandlingar som manicure och pedicure riskerar att få i sig dermatofyter via otillräckligt rengjord utrustning. Hudringorm smittar genom direkt kontakt med en annan människa eller ett djur. Flera samtidiga former av ringorm är ett tecken på att infektionen har spridit sig – och den fortsätter att spridas tills behandling sätts in.
MedlinePlus, en tjänst från USA:s nationella medicinska bibliotek (National Institutes of Health), beskriver symtomen som upphöjda områden som kliar, bildar blåsor och vätskar. Kanterna är tydligt avgränsade, ofta som en röd cirkel, medan mitten förblir frisk och fri från inflammation. Naglar som drabbats missfärgas och härdas; de kan lätt gå av eller smulas sönder. Nagelringorm är svårare att behandla än de övriga formerna. Svamp på fötter gör att området runt tårna blir rött, kliande, brännande, fjälligt och sprucket, ibland med blåsor. Behandlingen består antingen av en svampdödande kräm eller medicinering i tablettform, beroende på infektionens svårighetsgrad. Enligt Mayo Clinic kan mediciner mot ringorm interagera med blodförtunnande läkemedlet warfarin, vilket är bra att känna till innan behandling påbörjas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online