Lichen planus är en inflammatorisk sjukdom som drabbar huden, naglarna och slemhinnorna hos vuxna mellan 30 och 70 års ålder. Sjukdomen bildar fläckar av förändringar som kan bestå under längre tid och som ibland kräver behandling. Orsaken är okänd, men många drabbade har lagt märke till ett samband mellan användningen av metalliska tandmaterial och symtomens debut – ett samband som American Academy of Dermatology betraktar som ovanligt.
Lichen planus är en inflammatorisk sjukdom som kan ge specifika symtom på huden, naglarna, hårbotten, munens vävnader och könsorganen. På huden uppstår ett rödaktigt lila, kliande utslag med platta knutor eller ett vitt, nätliknande mönster. I munnen kan sjukdomen ge en brännande känsla, ömtåligt tandkött, smärta vid ätande eller tandborstning samt en metallisk smak. Lichen planus är inte smittsamt.
Teorierna om sjukdomens orsak pekar mot en allergisk eller autoimmun reaktion. Personer med hepatit C löper dessutom ökad risk att insjukna i lichen planus. Sjukdomen kan orsaka kraftig klåda eller munsår, men den kan också vara relativt mild och inte kräva någon behandling alls.
Enligt Mayo Clinic är reaktioner på dentala metallmaterial en erkänd orsak till lichen planus. Ett lapptest (epikutantest) som visar om det finns en allergisk reaktion mot vissa metaller hjälper läkaren att ställa diagnosen. En hudbiopsi eller en biopsi från en förändring kan också bekräfta diagnosen.
National Institutes of Health hänvisar till flera studier som tyder på ett samband mellan reaktioner på dentala metaller hos vissa personer och lichen planus, även om inget slutgiltigt orsakssamband har fastställts. Guld, kvicksilver och silver är några av de material som har kopplats till problem med lichen planus.
Behandling av lichen planus på huden inkluderar antihistaminer mot klåda, kortikosteroider mot inflammation, retinoider och ljusbehandling. Lichen planus i munnen behandlas med medicinerade sköljningar eller sprayer som lindrar slemhinnorna och minskar förändringarnas storlek. Kortikosteroidgel eller -salva kan appliceras direkt på slemhinnorna, och ibland krävs även läkemedel i tablettform. Immunosupprimerande läkemedel kan förskrivas vid svårare fall, men dessa har biverkningar. I mycket svåra fall kan de dentala metaller som utlöser reaktionen i munens vävnader tas bort.
Om du besväras av ett långvarigt, kliande hudutslag som inte svarar på sedvanlig behandling, eller om du eller din tandläkare noterar förändringar i munens vävnader, kan det röra sig om en allergisk eller autoimmun reaktion på de tandmaterial som används. Kontakta en läkare för rätt diagnos och behandling. Diskutera gärna alternativa material med din tandläkare för att ta reda på vilka andra alternativ som finns tillgängliga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online