Stelkramp: Orsak, patofysiologi och prevention

Stelkramp orsakas av Clostridium tetani, en sporbildande anaerob bakterie som finns överallt i jord, damm och djuravföring. Sporer inträgenar genom smutsade sår – stickningar, brännskador, knäppskador, operationssår, navelstrumpor – och gro i anaeroba förhållanden.

Patofysiologi

I den anaeroba sårmiljö gro sporerna till vegetativa bakterier som producerar tetanospasmin, en av de mest potentiella neurotoxiner som kändes. Toxinen transporteras retrogradt via motoriska nerver till centrala nervsystemet, där den blockerar frigivningen av inhibitoriska neurotrasmittorer (GABA och glycin) vid spinala och hjärnstamsynapser. Detta resulterar i ohämmad motorneuronavfyrning → generaliserad styvhet och våldsamma krampanfall.

Kliniska manifestationer

• Trismus (låskäke): Masseterkramp, ofta det första tecknet.
• Opisthotonus: Allvarlig ryggbåge.
• Risus sardonicus: Karakteristiskt ansiktsgrimass.
• Generaliserade tonisk-kloniska krampanfall utlösta av mindre stimuli.
• Autonom instabilitet: Labil blodtryck, takykardi, arytmier, svettning.

Prevention

• Primärimmunisering: DTaP (barn), Tdap (ungdomar/vuxna), Td-påfyllnadsdoser var 10:e år.
• Sårbehandling: Rengör, debridera avdöda vävnader. För smutsiga sår med ofullständig/osäker immunisering: tetanusimmunoglobulin (TIG) + påfyllnadsdos.
• Mödravaccination + ren förlossning eliminerar neonatal stelkramp.

Global framsteg

Globala stelkrampsdödsfall har minskat >95% sedan 1980-talet. Men ~34 000 dödsfall inträffar fortfarande årligen, främst i lågresurssättningar med låg vaccineringstäckning. Stelkramp är fullt förebyggbart – vaccination är hörnstenen.