West Nile-feber orsakas av West Nile-viruset, en infektion som sprids genom bett från smittade myggor. Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC drabbas omkring 80 procent av alla som smittas aldrig av några symtom alls. Cirka 20 procent utvecklar lindriga besvär, medan ungefär 1 av 150 smittade insjuknar allvarligt – i värsta fall med dödlig utgång.
Viruset är vanligt förekommande i Afrika, Asien och Mellanöstern och dokumenterades för första gången i USA år 1999. Sedan dess har viruset rapporterats i samtliga 48 sammanhängande delstater. År 2008 anmäldes 1 356 fall i USA, varav 44 med dödlig utgång, enligt CDC.
Personer som utvecklar lindriga symtom efter en West Nile-infektion kan drabbas av feber, muskel- och kroppsvärk, huvudvärk samt illamående och kräkningar. Vissa får även hudutslag eller svullna lymfkörtlar. I de flesta fall varar symtomen bara några dagar, men de kan i vissa fall bestå i flera veckor.
De som insjuknar allvarligt kan utveckla hög feber, svår huvudvärk, muskelsvaghet och skakningar, stel nacke samt domningar och förlamning. Även desorientering, slöhet, kramper, synbortfall och koma kan förekomma. Personer som blir svårt sjuka är ofta sjukskrivna i flera veckor, och neurologiska men och funktionsnedsättningar kan bli permanenta.
Det bästa sättet att undvika West Nile-infektion är att skydda sig mot mygg och att eliminera platser där myggor kan föröka sig. Ta bort stillastående vatten, exempelvis fågelbadar nära hemmet, se till att takrännor inte är igentäppta och töm oanvända simbassänger. När du vistas utomhus vid tider då myggorna är mest aktiva, som i gryning och skymning, bör du bära långa byxor och långärmade tröjor samt använda myggmedel som innehåller DEET.
Eftersom viruset överförs via mygg kan vem som helst smittas av West Nile-feber. Vissa personer löper dock större risk att utveckla allvarliga komplikationer. Personer över 50 år samt personer med försvagat immunförsvar, exempelvis de som har genomgått en organtransplantation, har högre risk att bli svårt sjuka eller avlida till följd av viruset.
Om din läkare misstänker West Nile-feber tas ett blodprov eller ett prov ur ryggmärgsvätskan. Ett prov som visar på West Nile-virusets ribonukleinsyra (RNA) eller på stigande nivåer av antikroppar mot viruset bekräftar diagnosen.
De flesta som drabbas av West Nile-feber tillfrisknar spontant utan medicinsk behandling. Vid mer allvarliga komplikationer, såsom hjärninflammation (encefalit), kan intravenös vätskebehandling och smärtstillande läkemedel behövas. I svåra fall har behandling med interferon ibland visat sig hjälpa patienter att återhämta sig snabbare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online