Bältros (herpes zoster) är en sekundär sjukdom som orsakas av varicella-zosterviruset (VZV) – samma virus som ger vattkoppor. Efter en vattkoppinfektion ligger viruset vilande i kroppens nervceller och kan återaktiveras flera år eller till och med årtionden senare, vilket då leder till bältros.
En primär infektion med VZV ger vattkoppor. När symtomen på vattkoppor har läkt ut går viruset i vila i kroppens nerver och orsakar inga ytterligare besvär förrän det eventuellt aktiveras igen. Alla som har haft vattkoppor kan alltså en dag insjukna i bältros.
Bältros uppstår oftast flera år eller årtionden efter att personen haft vattkoppor. Hos barn kan det dock inträffa tidigare om de hade vattkoppor före ett års ålder. Enligt Mayo Clinic är utbrott av bältros vanligast hos äldre vuxna med försvagat immunförsvar.
Det är inte helt klarlagt varför bältros bryter ut just när det gör. Åldern och ett försvagat immunförsvar verkar dock spela en avgörande roll. Enligt Mayo Clinic löper hiv-positiva personer samt personer som genomgår behandling med kortisonpreparat, strålning eller cellgifter särskilt stor risk att insjukna.
Om en person smittas av VZV senare i livet utvecklar denne vattkoppor, inte bältros, enligt Mayo Clinic. Det är däremot möjligt för en person med aktiv bältros att överföra viruset till någon som aldrig har haft vattkoppor – men inte till någon som redan har haft sjukdomen. Personer med bältros bör därför undvika direkt fysisk kontakt med dem som aldrig tidigare exponerats för viruset.
Den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC rekommenderar numera att vuxna över sextio år vaccinerar sig för att skydda sig mot bältros. De antivirala läkemedlen aciklovir, valaciklovir och famciklovir används också för att lindra symtomen och förkorta sjukdomsförloppet. Ingen behandling kan dock eliminera viruset ur kroppen helt, och det finns alltid en viss risk för att bältros återkommer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online