Rabiesvirus smittspridning: Reservoar, väg och inträdesmekanismer

Rabiesvirus (genus Lyssavirus) upprätthålls i naturen genom däggdjursreservoarer. Smittspridning till människor sker via specifika anatomiska och mekanistiska vägar.

Virusreservoarer

Primära reservoarer varierar geografiskt: fladdermöss (Amerika), hundar (Afrika, Asien), tvättbjörnar/skunkar/räv (Nordamerika), schakaler/mungos (Afrika). Virus koncentreras i saliv och centrala nervsystemets vävnad hos infekterade djur.

Smittmekanism

1. Bittinokulation: Virusförd saliv deponeras i muskel/dermis genom tänder.
2. Icke-bitt exponering: Salivkontakt slemhinnor (ögon, näsa, mun) eller öppna sår/skrammor.
3. Sällsynta vägar: Organtransplantation, aerosol exponering (fladdermousegrottor), laboratorieolyckor.

Patogenes efter inträde

Virus inträder perifera nerver vid inokulationsstället → retrograd axonalt transport till ryggmärge/hjärna → encefalit → centrifug spridning till salivkörtlar och andra organ → utsöndring i saliv.

Kritiskt interventionsfönster

Post-expositionsprofylax (PEP) – sårrengöring, rabiesimmunoglobulin, vaccinserie – är högeffektiv om initierad före symptomdebut. En gång klinisk rabies utvecklas, närmar sig dödlighet 100%.