
När en persons virusnivå inte kan upptäckas med standardtester innebär det att mängden virus i kroppen är så låg att den ligger under detekteringsgränsen. Risken för smittöverföring minskar då kraftigt, men i de flesta fall är den inte helt noll. Hur stor risken faktiskt är beror på flera olika faktorer.
Typ av virus. Olika virus sprids med olika effektivitet. För hiv visar omfattande forskning att risken för sexuell överföring är praktiskt taget noll när virusmängden är oupptäckbar – det som ofta kallas U=U-principen (Ouptäckbar = Överför ej). Andra virus kan däremot fortfarande kunna överföras även vid mycket låga virusnivåer.
Smittväg. Vissa smittvägar är effektivare än andra. Sexuell kontakt innebär exempelvis en högre överföringsrisk än tillfällig kontakt som handslag eller delat handdukbruk.
Mottagarens immunstatus. Personer med ett försvagat immunförsvar löper större risk att smittas, även om källpersonens virusnivå är oupptäckbar. Det gäller exempelvis personer som genomgår immundämpande behandling eller lever med immunsjukdomar.
I allmänhet uppskattas risken för smittöverföring vid oupptäckbar virusnivå till mindre än 1 procent för de flesta virus. Det är dock viktigt att komma ihåg att detta inte motsvarar en nollrisk. Försiktighetsåtgärder bör därför fortsätta att vidtas, till exempel skydd vid sexuella kontakter, god handhygien och regelbundna läkarbesök för att hålla virusnivån under kontroll.
Sammanfattningsvis ger en oupptäckbar virusnivå ett mycket gott skydd mot smittspridning, särskilt vid behandlad hivinfektion, men fullständig säkerhet kan aldrig garanteras utan fortsatta förebyggande åtgärder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online