Virus är obligata intracellulära parasiter som replikerar genom att kapera värdcellens maskineri. De orsakar sjukdom genom direkt cellskada och immunmedierad patologi.
Direkta cytopatiska effekter
- Celllys (virionfrigivning)
- Apoptosinduktion eller hämning
- Synocytiebildning (cellfusion)
- Inklusionskroppar, organellstörning
- Genomintegration (retrovirus, DNA-virus) → insertionsmutagenes
Immunmedierad patologi
- Cyto toxiska T-celler: Dödar inficerade celler → vävnadsskada (t.ex. hepatit, COVID-19).
- Antikroppsberoende förvärring (ADE): Icke-neutraliserande antikroppar underlättar inträde (dengue, RSV).
- Immunkomplex: Deposition → vaskulit, glomerulonefrit.
- Cytokinstorm: Hyperinflammation (svår influensa, COVID-19, SARS).
- Molekylär mimikri: Korsreaktivitet → autoimmunitet (GBS post-Campylobacter/viral).
Sekundär sårbarhet
- Barriärstörning (respiratoriskt epitel) → bakteriell superinfektion (S. pneumoniae, S. aureus).
- Immunsuppression (mässling → immunamnesi; HIV → CD4+-utarmning).
Sjukdomssvårighetsbestämmande faktorer
- Viral virulensfaktorer
- Värdgenetik, ålder, komorbiditeter, immunstatus
- Inokulumdos, väg
- Ko-infektioner
Terapeutiska implikationer
- Antivirala riktar mot replikering (tidigt).
- Immunmodulatorer riktar mot värdrespons (sent/allvarligt).
- Vaccin förhindrar infektion/allvarlig sjukdom.
Virus orsakar skada genom direkt cellskada och genom att trigga maladaptiva värdresponser.
