Foster utvecklar redan i livmodern förmågan att suga på tummen, och efter födseln fortsätter många spädbarn att göra det som ett svar på den sökreflex som behövs för amning och matning. Tummsugandet blir en lugnande och behaglig upplevelse för barnet, men de flesta slutar av egen hand vid cirka sju månaders ålder.
Barn som upplever stress kan dock fortsätta att suga på tummen långt upp i småbarns- och förskoleåldern. Enligt MayoClinic.com kan ihållande tummsugande i högre ålder orsaka tandproblem och påverka tandställningen. Tanken på att sluta kan kännas jobbig för ditt barn, men med rätt metoder blir övergången mycket lättare.
Rikta inte uppmärksamheten mot tummsugandet. Ge istället barnet en favoritleksak eller en trygg filt att hålla i. Du kan också måla tillsammans eller leka med modelleringslera – aktiviteter som håller händerna sysselsatta.
Beredskapsläkaren Alan Greene rekommenderar att du stryker något med obehaglig smak, exempelvis inläggningsvätska från pickles eller vinäger, på barnets fingrar. När tummen plötsligt smakar äckligt tappar tummsugandet sin charm.
Låt din barnläkare prata med barnet om varför det är dags att sluta. Barn lyssnar ofta extra noga på auktoriteter utanför hemmet, och barnläkaren kan förklara att stora barn gör storbarnsaktiviteter – inte bebisprylar som att suga på tummen.
Invitera hem barnets vänner som inte suger på tummen. Att se jämnåriga kompisar klara sig utan tummen i munnen kan bli en stark motivation för ditt eget barn.
Berätta tydligt hur stolt du är när barnet låter tummen vara. Belöna framstegen med något barnet verkligen uppskattar, som en liten utflykt eller extra sagostund. Positiv uppmuntran fungerar alltid bättre än skuldkänslor och press.
Vissa barn söker sig till tummsugandet helt enkelt för att de är hungriga. Håll koll på matrutinerna och erbjud näringsrika mellanmål så minskar behovet av tröst via tummen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online