Forskning som presenteras av At Health visar att barn som inte har utvecklat social kompetens vid sex års ålder löper ökad risk att få problem senare i livet som vuxna. Ett vanligt sätt för barnpsykologer att bedöma ett barns sociala förmåga är genom en så kallad Child Behavior Checklist – en checklista för barns beteende. Föräldrarna får ta ställning till en rad påståenden om sitt barn, och psykologerna använder sedan svaren för att avgöra om barnet behöver professionellt stöd.
Checklistan inleds med frågor om barnets personlighet. Påståendena rör barnets humör, självständighet i förhållande till föräldrar och lärare, reaktioner på disciplin samt vilja att lyda instruktioner. Det finns även påståenden om de känslor barnet visar gentemot andra levande varelser.
Föräldrarna ska observera om barnet verkar ha förmåga att känna empati med andra människor eller djur. De behöver också kontrollera om barnet har goda relationer med åtminstone en eller två jämnåriga kamrater. Dessutom ska föräldrarna ange om barnet verkar bry sig om sina vänner och nämner att hen saknar dem när de inte finns i närheten. Denna del av checklistan frågar även efter barnets sinne för humor.
Den andra delen av checklistan handlar om hur barnet reagerar på och samspelar med andra barn och människor i allmänhet. Föräldrarna ska hålla med eller inte om att deras barn i regel närmar sig andra på ett positivt sätt, samtidigt som hen hävdar sina egna behov och rättigheter på ett lämpligt sätt och inte låter sig skrämmas av mobbare.
Barnet ska kunna uttrycka önskemål och preferenser tydligt och därefter kunna motivera sina önskemål och åsikter. Social kompetens innebär också att kunna visa ilska och frustration utan att få raseriutbrott eller bli våldsam.
Barn behöver kunna ansluta till grupper som redan har bildats och sedan bidra till dessa grupper genom frågor och utbyte av information. De måste vara villiga att turas om och förhandla fram kompromisser utan att ständigt dra uppmärksamheten till sig på ett olämpligt sätt. Väl fungerande barn behöver dessutom kunna umgås med människor från olika kulturella och etniska bakgrunder. De bör också samspela icke-verbalt med andra barn på ett positivt sätt, till exempel med leenden och vinkningar.
Den tredje delen av checklistan kan vara den svåraste att svara på, eftersom den handlar om hur andra barn reagerar på barnet i fråga. Föräldrarna ska svara på om deras barn oftast blir accepterat av andra barn i skolan eller i sociala miljöer, snarare än ignorerat eller helt avvisat.
De behöver också observera om andra barn ibland bjuder in deras barn till grupper för lek, vänskap och arbete. Slutligen ska de svara på om andra barn nämner deras barn som någon de betraktar som en vän eller någon de skulle vilja leka eller arbeta med. Enligt Violence Institute of New Jersey kan föräldrar behöva hjälp från en lärare när de fyller i denna del av checklistan, eftersom läraren ofta har god insyn i hur barnet fungerar i gruppen.
Genom att kombinera föräldrarnas observationer med lärarnas erfarenheter kan psykologen få en helhetsbild av barnets sociala funktion. Om resultatet visar på brister i social kompetens kan tidiga insatser – exempelvis samspelsövningar, social träning eller samtal med en barnpsykolog – göra stor skillnad för barnets fortsatta utveckling och välbefinnande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online