Autism är en neurobiologisk genomgripande utvecklingsstörning med en stark genetisk komponent. Det finns flera kända riskfaktorer för autism, och en av dem är att födas som tvilling, trilling eller flerling. Autism skadar i sig inte personen som lever med tillståndet. Hjärnan hos en person med autism fungerar och är uppbyggd annorlunda än hos en person utan autism, och det är dessa skillnader som ligger bakom de karaktäristiska beteenden som ofta förknippas med diagnosen.
Flera dokumenterade riskfaktorer kan öka sannolikheten för att ett barn utvecklar autism, bland annat föräldrarnas ålder vid befruktningen, att fostret utsätts för röda hund (rubella) under graviditeten samt att födas som tvilling. Att vara tvåäggstvilling verkar innebära en något lägre risk än att vara enäggstvilling. Det är dessutom inte ovanligt att den ena tvillingen har autism medan den andra inte har det – däremot drabbas oftast båda i par med enäggstvillingar.
Det har länge spekulerats i om fertilitetsbehandlingar skulle kunna förklara den högre frekvensen av autism vid flerfödslar, men teorin saknar i stort sett vetenskapligt stöd när den testats noggrant.
Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC hade år 2010 i genomsnitt 1 av 110 barn i USA en autismspektrumstörning, men frekvensen varierade kraftigt mellan delstaterna, där Minnesota låg högst. Senare undersökningar visar dock betydligt högre siffror – CDC:s senaste uppskattning ligger på omkring 1 av 36 barn, vilket delvis beror på bredare diagnostiska kriterier och bättre identifiering.
Den exakta prevalensen av autism bland tvillingar är fortfarande okänd. Forskning har hittills främst omfattat tvillingar som redan betraktades som en riskgrupp, eftersom de har ett syskon eller en förälder inom autismspektrat.
Studier, bland annat Neuroanatomical and neurocognitive differences in a pair of monozygous twins discordant for strictly defined autism, visar att om den ena enäggstvillingen har autism finns det 63–98 procents sannolikhet att den andra också har det. För tvåäggstvillingar är sannolikheten att båda har autism betydligt lägre, mellan 0 och 10 procent.
Risken att ett syskon till ett barn med autism självt utvecklar tillståndet är cirka 3 procent, vilket är markant högre än i övriga befolkningen. Uppskattningar tyder på att frekvensen av autism bland enäggstvillingar kan vara 12–14 gånger högre än normalt – ett starkt indicium på tillståndets genetiska grund.
Många föreställer sig att alla personer med autism liknar karaktären i filmen Rain Man eller har klassisk Kanners autism. Detta är både felaktigt och ovanligt: Aspergers syndrom, atypisk autism (PDD-NOS) och högfungerande autism är de vanligaste formerna.
Familjer med flera medlemmar inom autismspektrat märker ofta att symtomen kan se mycket olika ut, trots liknande grundläggande svårigheter. Den ena tvillingen kan vara icke-verbal och ha utagerande beteenden, medan den andra är mycket pratsam och utåtriktad. Det går helt enkelt inte att avgöra om en person har autism enbart genom att titta på hen – och hos personer som fungerar högre kan det vara omöjligt att upptäcka överhuvudtaget.
Eftersom orsakerna till autism ännu inte är fullständigt kartlagda finns det idag inget sätt att förebygga att ett barn utvecklar tillståndet. En spridd missuppfattning är att MPR-vaccinet skulle orsaka autism, men flera stora studier har entydigt motbevisat detta. De få studier som pekat i en annan riktning har varit små, inkonklusiva och i vissa fall diskrediterade av etikkommittéer.
Det finns för närvarande ingen bot mot autism, men forskningen fortsätter – bland annat har det gjorts lovande försök att utveckla läkemedel som kan lindra symtom vid svår autism. Behandlingen anpassas efter varje barns behov och kan bestå av en kombination av mediciner vid svåra symtom eller samtidiga tillstånd som Tourettes syndrom eller epilepsi, kosttillskott, kostomläggning samt intensiv pedagogisk och beteendeterapeutisk insats.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online