Psykometriska verktyg för barn: vilka tester används och varför?

Vad är psykometriska verktyg?

Psykometriska verktyg är psykologiska och pedagogiska bedömningar eller tester som används för att mäta och kategorisera intelligens, skolprestationer, personlighet och neuropsykologisk funktion.

Dessa bedömningar är ofta standardiserade, vilket innebär att de administreras, poängsätts och tolkas på konsekventa sätt. De är dessutom vanligtvis normbaserade – det vill säga resultaten jämförs med en fördefinierad population. Ett barn jämförs i allmänhet med andra barn i samma ålder och på samma årskursnivå.

Syfte

Barn får ofta genomgå psykometriska bedömningar för att avgöra om ett psykiskt tillstånd eller en kognitiv svaghet föreligger. Psykologisk testning används bland annat för att diagnostisera adhd (attention-deficit/hyperactivity disorder), intellektuell funktionsnedsättning, inlärningssvårigheter, genomgripande utvecklingsstörningar samt ångest- och stämningsrelaterade tillstånd.

Begåvningstest

Intelligens- eller begåvningstest mäter främst ett barns verbala förmåga samt prestationsförmåga (icke-verbal bearbetning). Resultaten ligger normalt mellan 40 och 160, där värden mellan 90 och 110 motsvarar genomsnittet, ungefär den 50:e percentilen.

Kunskapsprov

Kunskapsprov mäter ett barns färdighetsnivå inom områden som läsning, matematik och stavning. Resultaten jämförs ofta med resultatet från intelligenstestet för att avgöra om det finns en betydande skillnad mellan barnets IQ och dess skolprestationer. En sådan diskrepans kan tyda på en specifik inlärningssvårighet eller andra psykologiska faktorer som kan hindra barnets prestation.

Personlighetstest

Ett barn kan få göra ett personlighetstest för att undersöka om det finns brister i den sociala och emotionella funktionen. Dessa tester är ofta utformade som frågor med svarsalternativen sant eller falskt och administreras i många fall via dator.

Neuropsykologiska tester

Neuropsykologiska bedömningar innebär att barnet utför uppgifter som är kopplade till en viss del av hjärnan – oftast frontalloben. Dessa bedömningar används främst för barn som misstänks ha en informationsbearbetningssvaghet, en inlärningssvårighet, en genomgripande utvecklingsstörning eller en uppmärksamhetsstörning.