Teorier om barndomens utveckling delar ofta in ett barns liv i fyra första perioder: spädbarnsåldern, tidig barndom, mellanbarndomen (skolåldern) och puberteten. Dessa perioder påverkas både av barnets genetiska anlag och av den miljö där barnet växer upp.
Den fysiska utvecklingen beror lika mycket på arvet som på miljön – ett begrepp som ofta beskrivs som "arv kontra miljö". Den genetiska uppsättningen ärvs från föräldrarna och är fastställd redan vid befruktningen. Dessa gener bestämmer potentialen för bland annat längd och allmän muskelutveckling; det är arvets inverkan.
Miljön – barnets upplevelser och erfarenheter – påverkar i sin tur den övergripande hälsan och aktivitetsnivån, vilket bidrar till den fysiska utvecklingen. Miljön utgör nämligen ramen inom vilken barnet fysiskt samspelar med världen omkring sig.
Vissa förmågor är helt utvecklade redan vid födseln, exempelvis luktsinnet och hörseln. Synen tar dock tid att utveckla. Spädbarn kan inte se avlägsna objekt tydligt – deras synskärpa är endast 20/600, vilket innebär att de bara urskiljer föremål på ungefär 20–35 centimeters avstånd. Det kan ta upp till nio månader innan djupseendet utvecklas och barnet kan fokusera på avlägsna objekt.
Vid sitt första levnadsår har bebisen tredubblat sin vikt och vuxit nästan 25 centimeter i längd. Därefter saktar tillväxttakten in; en normal ökning är cirka 6 centimeter per år.
Utöver den fysiska tillväxten är sinnenas utveckling och upptäckten av motoriska färdigheter de viktigaste förändringarna under denna period. Bebisen börjar ta på, känna och smaka på föremål och bygger därigenom upp en kunskapsbank för framtiden. Detta är en tid för enkla motoriska färdigheter: bebisen lär sig greppa, röra kroppsdelar med viljan och senare sitta, krypa, leka med föremål, gå, falla och resa sig igen.
Tillväxten mellan två och sju års ålder är mindre än under de två första åren. Barnet växer cirka 6 centimeter per år och ökar i vikt med ungefär 2–3 kilo per år, men börjar nu tappa sitt barnfett. Flickor har fortfarande mer fett än pojkar, medan pojkar har mer muskler än flickor. En annan viktig förändring under denna tid är att barnets dagliga kaloribehov ökar markant – upp emot cirka 1 700 kalorier per dag.
Barn mellan sju och tolv år utvecklar bättre kontroll över sina motoriska färdigheter, vilket gör att de klarar mer komplexa uppgifter än i tidig barndom. Under denna period börjar barnet cykla, åka skridskor, hoppa rep och delta i andra mer fysiskt krävande lekar. Dessa aktiviteter involverar stora muskelgrupper och grovmotorik, där pojkar generellt presterar bättre än flickor. Flickor är dock ofta skickligare på finmotoriska uppgifter. Finmotorik, som att måla och rita, kräver större fingerfärdighet och styrs av mindre muskelgrupper som händer och fingrar.
Barnet lägger på sig cirka 2–3 kilo per år och växer 5–8 centimeter per år. Vid slutet av denna period bör pojkar vara cirka 146 centimeter långa och flickor cirka 147 centimeter. Kroppsfettet fortsätter att minska, och vid 12 års ålder är det mesta av barnfettet borta.
I denna pubertala period rör sig barnets kropp från barndom mot vuxenlivet. Puberteten varar vanligtvis två till fem år. Flickor (8 till 13 år) inleder i allmänhet denna övergång tidigare än pojkar (10 till 15 år). Kroppen börjar anta vuxna drag, inklusive sexuell mognad och dramatiska förändringar i kroppsformen som inte längre liknar ett barns.
Att förstå dessa fyra perioder hjälper dig som förälder att följa barnets utveckling och veta vad som är normalt i varje fas. Kom ihåg att varje barn utvecklas i sin egen takt – enskilda variationer är helt naturliga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online