Barn kan drabbas av ryggont på ungefär samma sätt som vuxna. Skillnaden är dock att det är vanligare att ett barn med ryggsmärta har en allvarlig bakomliggande sjukdom. Det gäller nästan alltid barn under fyra års ålder om smärtan uppstår tillsammans med svårigheter att gå, feber eller viktnedgång, smärta, svaghet eller domningar i benen, besvär med urinblåsa eller tarm, eller smärta som väcker barnet på natten. Kontakta alltid vården om ditt barn visar något av dessa tecken.
Barnläkaren eller vårdpersonalen behöver få en helhetsbild av barnets hälsa, inklusive information om tidigare sjukdomar och medicinska tillstånd, tidigare olyckor, sjukdomar i familjen samt var smärtan sitter och när den först uppträdde. Läkaren ställer frågor om smärtan strålar ner i benen, om den åtföljs av svaghet, stickningar eller domningar och om den förekommer på natten. Det tas också reda på om barnet har svårigheter med avföring eller urinering, och om rörelse gör smärtan bättre eller sämre.
Vid undersökningen granskar läkaren barnets skelett, muskler och nerver. På ryggen letar läkaren efter missbildningar och bedömer rörlighet och hållning samtidigt som varje ryggkota känns. Benen och ryggen testas för att bedöma funktion, spänning och storlek hos de aktuella musklerna. Barnet får gå en bit så att läkaren kan studera gångmönstret, och ombeds därefter röra tårna samt böja och sträcka sig i olika riktningar. När barnet ligger på rygg lyfter läkaren barnets ben för att testa nerverna i ryggen. Även muskelömhet, spasmer, reflexer, rörlighet och koordination undersöks.
För att fastställa orsaken till ryggsmärtan kan läkaren använda olika former av bilddiagnostik och tester, bland annat röntgen av bäcken och ryggrad. En datortomografi (CT) visar en tredimensionell bild som gör det möjligt att avgöra om det finns skelettskador. En benscintigrafi kan upptäcka frakturer, infektioner och tumörer. En magnetkameraundersökning (MRT) ger läkaren en tydlig bild av ryggmärgen, diskarna, nervrötterna och de mjuka vävnaderna. Ett blodprov kan också tas för att kontrollera nivåerna av röda och vita blodkroppar.
De flesta barn med ryggont har någon form av belastningsbesvär i muskel- och skelettsystemet. Tillståndet brukar förbättras med hjälp av träning, vila och antiinflammatoriska läkemedel. Det finns dock allvarligare orsaker, exempelvis Scheuermanns sjukdom (så kallad rund rygg), som orsakar smärta i mitten av ryggen, det vill säga bröstryggen. Kotorna blir kilformade, vilket ger en kutig eller rundad rygg. Smärtan kan förvärras vid idrott eller annan fysisk aktivitet. Pojkar drabbas oftare än flickor, och tillståndet utvecklas vanligtvis mellan 14 och 17 års ålder. Operation krävs sällan; läkaren kan i stället ordinera ett stödje för att minska krökningen, en period med gips eller övningar som stärker ryggen.
Ett stressfraktur i ryggen, så kallad spondylolys, kan också orsaka ryggsmärta hos barn och är vanligare hos flickor. Frakturen kan utvecklas vid idrottande som fotboll eller gymnastik, eller under tillväxtspurter. Smärtan är vanligtvis mild men kan stråla ut i benen och rumpan. Den förvärras vid fysisk aktivitet och lindras av vila. Barnet kan även gå med ett stelt ben. Beroende på hur allvarligt tillståndet är kan behandlingen bestå av icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), vila, styrketräning av mage och rygg, stödje eller kirurgi.
Ibland kan en spondylolys leda till att en kota glider framåt, vilket kallas spondylolistes. Det innebär att en kota längst ner i ryggraden glider framåt över nästa kota. Kotan kan då förtränga ryggmärgskanalen och trycka mot nerver. Behandlingen består av begränsad fysisk aktivitet, regelbunden uppföljning och i vissa fall operation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online