Missat missfall – hur länge kan det dröja innan kroppen stöter ut fostret?

Ett missat missfall innebär att fostret har avlidit eller slutat utvecklas, men att kroppen ännu inte har börjat stöta ut graviditeten. Många får reda på det först i samband med en ultraljudskontroll, eftersom symtomen ofta är frånvarande eller mycket svaga. Det är inte ovanligt att frågan uppstår: hur länge kan det egentligen dröja?

Hur lång tid kan det ta?

Det finns ingen exakt tidsram som gäller för alla. Hos vissa kvinnor sätter missfallet igång inom några dagar efter att fostret har avlidit, medan det hos andra kan dröja flera veckor – ibland upp till sex veckor eller ännu längre – innan kroppen spontant stöter ut graviditeten.

Hur snabbt det går beror på flera faktorer, bland annat hormonbalansen, hur långt graviditeten hade hunnit och individuella skillnader mellan kvinnor. Att kroppen dröjer betyder dock inte nödvändigtvis att något är fel i vården du får – men det är alltid viktigt att hålla kontakt med sjukvården under tiden.

Vilka behandlingsalternativ finns?

Om ett missat missfall inte kommer igång av sig självt, eller om man inte vill vänta, finns det vanligtvis tre alternativ:

Avvaktande hållning: Man väntar på att kroppen själv ska stöta ut graviditeten, under medicinsk övervakning.
Läkemedelsbehandling: Medicin ges som stimulerar livmodern att tömmas.
Kirurgisk behandling: Ett ingrepp, ofta sugkurettage, där graviditetsvävnaden avlägsnas.

Vilket alternativ som passar bäst beror på hur långt graviditeten hade kommit, din hälsa och dina egna önskemål. Diskutera alltid med din barnmorska eller läkare innan du väljer.

När bör du söka vård?

Om du misstänker att du har fått ett missat missfall, eller om du har fått beskedet men missfallet inte kommer igång, kontakta din vårdcentral, en kvinnoklinik eller ring 1177 för rådgivning. Sök akut vård om du får kraftiga blödningar, hög feber, svår buksmärta eller känner dig allmänt dålig.

Sammanfattning

Tiden mellan att fostret har avlidit och att missfallet faktiskt inträffar varierar stort – från några dagar till flera veckor. Eftersom varje situation är unik är den viktigaste rekommendationen att alltid rådfråga sjukvården, så att du får rätt uppföljning och det stöd och den behandling som passar just dig.