Den svarta döden (1400-talet) var pandemi Yersinia pestis (bubonisk, septikemisk, pneumonisk). Den dödade 30–50% av Europas befolkning. Idag finns bakterien kvar men pandemiförutsättningar existerar inte längre.
Nuvarande status
- Reservoar: Vilda gnagare (markgås, präriehundar, råttor) + flugor i endemiska områden (västra USA, Centralasien, Afrika, Sydamerika).
- Mänskliga fall: ~1 000–2 000/år globalt (WHO); sällsynt i USA (genomsnitt 7/år, mest Sydväst).
- Överföring: Flugbett (bubonisk), direkt kontakt (septikemisk), luftburena droppar (pneumonisk – människa-till-människa).
Varför det inte är ett pandemihot
- Effektiva antibiotika: Streptomycin, gentamicin, doxycyklin, ciprofloxacin – dödlighet <10% om behandlas tidigt.
- Övervakning: Djurdödlighet utlöser folkhälsoinsatser.
- Sanitet & vektorkontroll: Gnagarehantering, flugbekämpning.
- Isolering: Pneumoniska fall kräver dropprekommendationer; kontakter får postexponeringsprofylax.
- Ingen sustained urban transmission: Modern bostad, avfallshantering bryter gnagare-människa-fluga-cykeln.
Klinisk pärla
- Överväg pest vid feberpatient med buboar + exponeringshistorik (endemiskt område, gnagarkontakt).
- Starta empirisk aminoglykosid/tetrazyklin omedelbart; bekräfta med odling/PCR.
Bakterien kvarstår, men förutsättningarna för pandemispridning finns inte längre.
