Medicaid, det gemensamma federal-statliga program som infördes 1965 som en del av Social Security Act, finansierar idag hälso- och sjukvårdstjänster för fler än 55 miljoner låginkomsttagare i USA. Under de senaste 25 åren har programmet dessutom utgjort landets största offentliga finansieringskälla för familjeplaneringstjänster och preventivmedel. Sju av tio Medicaid-mottagare över 14 års ålder är kvinnor, eftersom de i genomsnitt är fattigare än män och oftare uppfyller programmets behörighetskriterier, enligt Henry J. Kaiser Family Foundation.
När Medicaid-programmet först infördes kunde delstaterna själva välja om de ville täcka familjeplanering eller inte. Efter några år började dock administratörerna inse att oplanerade graviditeter sannolikt skulle leda till allvarliga sociala och ekonomiska konsekvenser. Kongressen ändrade därför programmet 1972 så att samtliga delstater blev skyldiga att erbjuda familjeplaneringstjänster och preventivmedel till alla Medicaid-mottagare i fertil ålder.
Enligt Kaiser Family Foundation har delstaterna visserligen valfrihet när det gäller vilka allmänna receptbelagda läkemedel som ska täckas, men preventivmedel måste alltid tillhandahållas som en del av familjeplaneringen. Som incitament gick den federala regeringen med på att stå för 90 procent av familjeplaneringskostnaderna, jämfört med de vanliga 50–75 procent som baseras på delstatens invånares per capita-inkomst.
Medicaid ändrades på nytt i början av 2006, när kongressen antog Deficit Reduction Act of 2005 (DRA). Lagen gav delstaterna möjlighet att omstrukturera sina Medicaid-program för att bli mer inkluderande inom familjeplaneringsområdet. För att göra detta undertecknar delstaterna ett undantag från federal policy hos Centers for Medicare and Medicaid Services, enligt Guttmacher Institute. Idag har 27 delstater sådana undantag på plats.
Vissa delstater har utökat Medicaid-täckningen för kvinnor som annars skulle ha förlorat sina förmåner 60 dagar efter förlossningen, eftersom den statliga graviditetstäckningen normalt upphör då. Andra har höjt inkomstgränserna för att inkludera personer som inte hade kvalificerat sig enligt de allmänna Medicaid-kraven.
Rådgivning och patientutbildning finns tillgängligt överallt. I praktiken täcker nästan alla delstater även p-piller och gynekologiska undersökningar. Trettionio delstater betalar för kondomer via Medicaid, och 35 tillåter testning för sexuellt överförbara infektioner. Nästan alla Medicaid-program täcker dessutom tubaligation för kvinnor och vasektomi för män, enligt Kaiser Family Foundation.
Federalt finansierade steriliseringar är förenade med vissa villkor: informerat samtycke krävs, liksom en väntetid på 30 dagar. Personer under 21 år samt personer med nedsatt mental förmåga får inte steriliseras. Eftersom familjeplanering inte enbart handlar om prevention tillåter de federala riktlinjerna även täckning för infertilitetsbehandlingar, inklusive kirurgisk återställning efter sterilisering.
När ekonomin krymper skär många familjer ner på hälso- och sjukvårdsutgifterna, bland annat den månatliga kostnaden för preventivmedel. Blir kvinnan ändå gravid oplanerat hamnar familjen ofta i en ännu sämre ekonomisk situation. National Women's Law Center i Washington, D.C., som arbetar för att utöka Medicaids familjeplaneringstäckning i samtliga delstater, rapporterar att en fattig kvinna i USA idag löper nästan fyra gånger så hög risk att drabbas av en oplanerad graviditet som en mer bemedlad kvinna.
National Women's Law Center har lanserat ett projekt som erbjuder teknisk assistans till delstatsregeringarna för att hjälpa dem genom den alltmer komplicerade processen att få ett familjeplaneringsundantag godkänt. Enligt centret tar hela den byråkratiska processen i genomsnitt två år. Skulle varje delstat välja att utöka familjeplaneringstäckningen inom Medicaid, menar organisationen att ytterligare 3 miljoner kvinnor med låga inkomster skulle bli berättigade till tjänsterna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online