I USA är de flesta väl medvetna om vilka preventivmetoder som finns tillgängliga. Kondomer är lätta att få tag på, hormonell prevention är vardagsmat och information om dessa metoder når människor dagligen. Men alla länder är inte lika välinformerade. Faktum är att det på vissa håll i världen bara är en minoritet som ens hört talas om begreppet "preventivmedel". Födelsekontrollen ser mycket olika ut beroende på vilket land man befinner sig i.
Tillgängliga alternativ för födelsekontroll omfattar sterilisering, abort, hormonella metoder såsom spiral, p-piller eller preventivplåster samt barriärmetoder som pessar och kondom. I Kina är långsiktiga metoder särskilt populära. Cirka 50 procent av kvinnorna använder spiral, medan ungefär 35 procent har valt manlig eller kvinnlig sterilisering. Endast omkring 10 procent använder kondomer eller p-piller, enligt artikeln "Birth Control Techniques in China" av Xiao B och Wang M.
Religionen spelar en avgörande roll för hur utbredd födelsekontrollen är i många länder. Katoliker förespråkar exempelvis naturlig familjeplanering helt utan preventivmedel. Samtidigt visar Indonesien ett intressant undantag. Enligt Rahul Singh, som skrivit artikeln "Muslim Countries Show the Way in Birth Control", samarbetade den indonesiska regeringen med religiösa ledare inom islam för att begränsa befolkningstillväxten. Under 1980-talet övertalades de religiösa ledarna att godkänna familjeplanering, och en fatwa fastställde att spiran var en acceptabel preventivmetod. Sedan dess har befolkningstillväxten hållit sig på en hanterbar nivå.
I industrialiserade länder finns inte bara större kunskap om preventivmetoder – metoderna är dessutom betydligt lättare att få tag på. För många människor i u-länder är situationen en helt annan. Det är vanligt att de aldrig använder preventivmedel alls. När tillgång finns rör det sig ofta om föråldrade preparat som kan ge besvärande biverkningar, enligt boken "Women in the Third World: Gender Issues in Rural and Urban Areas" av Lynne Brydon och Sylvia H. Chant.
Många associerar födelsekontroll enbart med metoder som förhindrar graviditet. I flera mindre utvecklade länder betraktas dock abort som en alternativ form av födelsekontroll, eftersom den hindrar själva födseln snarare än befruktningen. I länder som Mexiko och delar av Afrika är aborter mycket vanliga. Mexiko registrerar över en miljon aborter per år, och enligt Brydon och Chant kommer 45 procent av Afrikas kvinnor någon gång under sitt liv att behöva sjukhusvård på grund av komplikationer efter en abort.
Regeringar brukar ingripa när befolkningstillväxten går för snabbt. Det mest kända exemplet är Kinas ettbarnspolicy, där par endast fick tillstånd att få ett barn. Under 1980-talet belönade Singapore familjer med färre än två barn genom företräde vid bostadsförmedling, utbildning och arbetstillfällen, enligt samma bok av Brydon och Chant. Ungefär samtidigt införde Thailand ett originellt incitament: kvinnor som följde myndigheternas rekommendationer om lämpliga mellanrum mellan barnens födelser fick en grisunge i gåva.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online