Ett permanent funktionshinder kan ställa höga krav på både den drabbade och dennes anhöriga. Många behöver särskilt stöd i vardagen, till exempel hjälp av en närstående vårdare eller professionell omsorg. Somliga föds med sitt funktionshinder, medan andra drabbas till följd av en olycka eller sjukdom under livets gång. Även om försäkringsbolag definierar olika typer av funktionshinder på något olika sätt är man överens om en sak: inga funktionshinder är likadana.
Ett permanent funktionshinder innebär att en person har förlorat en eller flera kroppsdelar eller kroppsfunktioner, och att tillståndet bedöms bestå under resten av livet. Till skillnad från många andra former av funktionsnedsättning är ett permanent funktionshinder i regel inte livshotande i sig, men det förväntas antingen förbli oförändrat eller successivt förvärras över tid.
En utbredd missuppfattning är att ett permanent funktionshinder aldrig kan förbättras. I verkligheten kan ny teknik och medicinska framsteg ibland hjälpa den drabbade att återfå en del av sina funktioner. Det är dock viktigt att komma ihåg att sådana behandlingar inte gynnar alla – i vissa fall kan de till och med ge upphov till ytterligare besvär eller medicinska komplikationer.
Effekterna av ett permanent funktionshinder är långvariga och berör hela familjen. Vårdkostnaderna kan bli betungande och begränsa familjens ekonomiska utrymme att betala för nödvändig vård och tjänster. Personer som är beroende av offentligt finansierad vård riskerar dessutom ofta att få vård av lägre kvalitet, eftersom relativt få vårdgivare är villiga att ta emot statliga eller kommunala ersättningar.
I princip kan vilken kroppsdel eller kroppsfunktion som helst sluta fungera. När en skada eller funktionsnedsättning är irreversibel klassificeras den som permanent. Exempel på tillstånd som ofta leder till ett bestående funktionshinder är:
Det är viktigt att skilja mellan olika grader av funktionshinder. Ett permanent totalt funktionshinder gör det ofta omöjligt för den drabbade att alls kunna arbeta och försörja sig. En annan kategori är den tillfälliga totala arbetsoförmågan, där användningen av en kroppsdel eller funktion är helt eller delvis nedsatt, men där personen kan återgå till förvärvsarbete vid någon tidpunkt i livet – även om det kan innebära ett byte till ett annat yrke. Det finns även permanent partiella funktionshinder, där viss funktionalitet finns kvar men med varaktiga begränsningar.
Försäkringsbolag och lagstiftning använder en gemensam terminologi för att skilja mellan olika typer av funktionshinder. Dessa definitioner hjälper försäkringsbolagen att beräkna premier, täckning och risker för varje enskild försäkrad person. Samtidigt använder lagstiftningen samma begrepp för att värna om funktionshindrades rättigheter och deras rätt till ersättning och skydd.
I Sverige kan personer med bestående funktionshinder ansöka om olika former av ekonomiskt stöd hos Försäkringskassan, till exempel sjukersättning eller aktivitetsersättning, beroende på ålder och grad av arbetsförmåga. Kommun och region erbjuder dessutom stöd i form av hjälpmedel, bostadsanpassning, personlig assistans samt insatser enligt LSS – lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Det går inte att förebygga alla funktionshinder, men risken kan minskas avsevärt genom medvetna val:
Genom att kombinera en sund livsstil med goda säkerhetsvanor går det att förebygga en stor andel av de olyckor och sjukdomar som annars kan leda till en bestående funktionsnedsättning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online