Innan moderna immunoanalyser använde kulturer fantasifulla – ofta opålitliga – metoder för att upptäcka graviditet.
Bioanalyser (Djurbaserade)
- Aschheim-Zondek-test (1927): Injicera kvinnans urin i omogna honor av möss/råttor → äggstocksförstoring (follikelmognad) = positivt. Krävde 5 möss, 100 timmar.
- Friedman-test (1931): Vuxna honor av kaniner → liknande äggstocksförändringar. 48 timmar. "Kanintestet" kom in i popkulturen.
- Grodtest (Hogben, 1930-talet): Xenopus laevis (afrikansk klågroda) ovulerar inom 12–24 h om urin innehåller hCG. Återanvändbar, snabbare, billigare. Används brett 1940–60-tal.
- Galli-Mainini-test (1947): Hannar paddor/grodor → spermiefrigöring i urin = positivt. Ännu snabbare.
Växt- och folkmetoder
- Vete/kornsprutning (Antika Egypten): Urin på frön → sprutning = gravid. ~70 % noggrannhet (östrogeneffekt).
- Pessar/Vitlökstest: Vaginal vitlök → lukt i andedräkt = gravid (vaskulär permeabilitet).
- Vin/Urin-blandning: Färgförändring, fermentationsmönster.
- Ring/Nål-praktik: Cirkulär rörelse = flicka; linjär = pojke (ingen vetenskaplig bas).
Klinisk observation
- Utebliven mens, bröstförändringar, illamående, livmoderstorlekstillväxt (Hegars tecken, Chadwicks tecken).
- Subjektivt; sent bekräftande.
Modern era
- 1960-talet: Hemagglutinationshämmning (rör/latex) – labbaserad, timmar.
- 1976: Första hemmatest (e.p.t.) – 2 h, 97 % noggrannhet.
- Idag: Urin-dipsticks (hCG β-subenhet), 1–3 min, >99 % noggrannhet vid utebliven mens. Kvantitativ serum-hCG för ektopisk/viabilitetsbedömning.
Historiska metoder visar uppfinningsrikedom men saknade pålitlighet. Moderna tester är noggranna, privata och tillgängliga.
