Hemolytiskt-uremiskt syndrom (HUS) kännetecknas av hemolytisk anemi – att röda blodkroppar sönderfaller – samt njursvikt, och drabbar vanligen barn under tre års ålder. Den icke-shigatoxin-orsakade formen (NSTX-3) utlöses av en bakteriell infektion med Streptococcus pneumoniae. Bakterien producerar gifter som kan skada viktiga organ som bukspottkörteln, levern, hjärnan, njurarna och hjärtat.
NSTX orsakar hemolytiskt-uremiskt syndrom, vilket innebär nekros, det vill säga celldöd i njurarna, och i förlängningen njursvikt. En studie publicerad i aprilnumret 2007 av tidskriften Pediatrics International undersökte omfattningen av nekrosen i njurarna samt sjukdomens prognos. Forskarna analyserade kliniska journaler och genomförde histologiska undersökningar för att bedöma graden av njurskador. De fann att klinisk diagnos ofta påvisade njursvikt i de fall där organens artärer var involverade.
NSTX testades för sin förmåga att reglera två hormon: vasopressin, som reglerar blodtryck och blodvolym, samt oxytocin, som stimulerar livmoderns glatta muskulatur. I en studie publicerad i juliutgåvan 1992 av British Journal of Pharmacology fann forskarna att NSTX hämmade frisättningen av båda dessa hormoner, vilket ledde till överdriven vätskeförlust via urinen och ett kraftigt sänkt blodtryck.
En studie publicerad i aprilnumret 1990 av Neuroscience Research beskrev NSTX:s effekt på nervsystemet samt de receptorer i hjärnan som giftet binder till. Forskarna märkte toxinet med radioaktiva spårämnen och injicerade sedan råttor med föreningen. Studien visade att toxinet transporterades till hjärnan och band till glutamatreceptorer i lillhjärnan, vilka fungerar som signalsubstanser för samkopplingen mellan nervcellerna.
Ett ämne som kallas kväveoxid (NO) bildas i lillhjärnan och fungerar som ett hormon som kan reglera artärernas diameter för att antingen öka eller minska blodflödet och blodtrycket. En studie publicerad i oktobernumret 1998 av Japanese Journal of Pharmacology undersökte NSTX:s effekter på NO-funktionen med hjälp av hjärnceller och artärer från hundar. Forskarna fann att NSTX hämmar kväveoxidets verkan och påverkar kärlväggarna lättare än storhjärnbarken.
NSTX-3 består bland annat av två sockermolekyler (myo-inositol och xylopyranos) samt brom. En artikel från december 1987 i Journal of Pharmacology and Experimental Therapeutics undersökte vilken komponent i NSTX-3 som är mest aktiv. Forskarna testade effekterna av NSTX-molekylen som helhet samt olika varianter, där en eller båda sockermolekylerna tagits bort, med eller utan brom. Föreningarna testades på tarmar från marsvin och hjärnvävnad från möss. Resultaten visade att de två sockermolekylerna verkade synergistiskt med varandra, men att bromen hade störst effekt på vävnaderna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online