Det kan vara svårt att avgöra om någon har druckit alkohol, men ibland finns det situationer där du helt enkelt behöver veta. Kanske är du arbetsgivare som oroar dig för en medarbetare som tappat kontrollen, polis vid ett trafikstopp, eller en orolig förälder till en tonåring. Flera olika metoder – vissa bygger på observation och andra på kemisk analys – kan hjälpa dig att bedöma om en person är nykter eller inte.
Ibland kan du avgöra att någon har druckit genom vad du ser, hör och känner. Du kanske känner lukten av alkohol eller ser en öppen flaska stående i närheten. Personen kan uppvisa sluddrigt tal, vacklande gång eller klumpighet när hen försöker hitta papper som körkort och registreringsbevis. Humöret kan också växla kraftigt – från skratt till gråt på bara några ögonblick.
Poliser är utbildade för att låta personer som misstänks för rattfylleri genomgå ett antal så kallade sobrietytest i fält. Testen innebär bland annat att den misstänkte ska gå i rak linje, stå på ett ben och röra näsan med pekfingret. Dessa tester fungerar bra för att identifiera påverkade personer, men de kan också ge falska positiva resultat. En person med en neurologisk sjukdom kan exempelvis ha svårt att klara testet även om hen är helt nykter.
Vid ett utpustningstest, ofta kallat alkotest, blåser den misstänkte in i ett rör kopplat till en mätapparat. Apparaten uppskattar personens alkoholkoncentration i blodet (BAC) utifrån mängden alkohol i utandningsluften. I många länder, däribland Sverige, gäller betydligt lägre gränsvärden än 0,8 promille – i Sverige är gränsen för grovt rattfylleri 1,0 promille och för rattfylleri 0,2 promille. Alkotester har rykte om att vara något opålitliga, och resultaten kan dessutom påverkas om personen hyperventilerar av nervositet eller håller andan före provtagningen.
Ett blodprov tas vanligtvis på sjukhus eller hos läkare. Resultaten anses vara mycket tillförlitliga. Enligt experter inom transportforskning rekommenderar vissa försvarsadvokater sina klienter, som stoppats misstänkta för rattfylleri, att begära blodprov istället för utpustningstest – dels på grund av noggrannheten, dels för att tiden det tar att transportera den misstänkte till sjukhus och ta blodprovet kan göra att alkoholhalten hunnit sjunka under lagliga gränser.
Personer som är placerade i husarrest måste ofta bära en transdermal alkoholmätare runt fotleden. Denna apparat mäter alkoholhalten i svetten. Vissa domstolar beordrar även personer med alkoholproblem att installera en alkobombe, ett så kallat interlock-system, i bilen. Motorn startar då inte om alkoholhalten vid utpustning överstiger det fastställda gränsvärdet.
Slutligen kan urin- och hårprover användas för att avgöra om alkoholintag har skett under de senaste dagarna (urin) respektive de senaste månaderna (hår). Hårprover kan dessutom ge en bild av hur mycket alkohol som konsumerats över tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online