Att erbjuda rådgivning till personer som utövar våld i nära relationer är en känslig och ofta långvarig process som bäst genomförs av professionella psykoterapeuter. Både individuell rådgivning och gruppterapi är ofta nödvändiga, särskilt när den våldsutövande personen har en nära relation till en partner eller ett barn. Även om vissa våldsutövare kan utlösas av underliggande ilska, används ilskahantering oftast bara som en kortsiktig lösning. För att nå fram till de verkliga problemen och uppnå varaktig läkning krävs andra, mer djupgående tekniker.
Gruppterapi är ofta en bra utgångspunkt för en våldsutövare på väg mot återhämtning. Terapin sker vanligtvis i grupp med andra våldsutövare, separerade från deras familjer, och fungerar ungefär som en motsvarighet till Anonyma Alkoholister för denna målgrupp. Sessionerna behöver vanligtvis pågå i 24 till 36 veckor och består av att deltagarna delar med sig av sina personliga bekymmer och sätter individuella mål.
Rådgivningsteknikerna inkluderar utbildning om de individuella, sociala och kulturella orsakerna till våld i nära relationer, samt omstrukturering av interna tankemönster som leder till skuldbeläggning och misstro. Långsiktiga strategier som stödjer återhämtningen inkluderar att upprätthålla kontakter med andra deltagare ur stödgruppen, engagemang i samhällstjänst samt deltagande i politiska insatser för att förebygga våld i hemmet.
Individuell rådgivning är sällan den bästa omedelbara lösningen för återhämtning. Det är vanligt att våldsutövare skyller sitt beteende på andra, och eftersom ansvarstagande och ärlighet är avgörande i individuell terapi kan den våldsutövande personen frestas att sluta delta i sessionerna. Har personen dock gått igenom ett gruppförlopp och är öppen för individuell rådgivning finns det många användbara tekniker som kan underlätta återhämtningen.
I individuell behandling fokuserar psykoterapeuten helt på våldsutövarens personliga historia, värderingar och övertygelser för att hjälpa hen att bearbeta och förändra de upplevda behov som ligger bakom våldsutövandet.
Par- eller familjerådgivning är vanligtvis det sista steget mot återhämtning. Införs den för tidigt riskerar offren att tona ned problemens allvar för att lugna den våldsutövande parten, vilket gör det lättare för denne att fortsätta utöva våld. Dessutom, om våldsutövaren ännu inte har tagit ansvar för sina handlingar, kan hen skuldbelägga familjen så att den känner sig som "orsaken" till alla problem – vilket innebär att offret ånyo utsätts för psykisk skada.
När en våldsutövare är genuint redo för familjeterapi hjälper rådgivaren paret att identifiera sina upplevda roller i relationen för att synliggöra eventuell obalans i jämlikhet. Rådgivaren arbetar också aktivt med att hjälpa offren att förstå att de aldrig är orsaken till övergreppen, och att de förtjänar respekt och trygghet i sina relationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online