Piprökning är den tredje vanligaste formen av rökning, efter cigaretter och cigarrer. Liksom vid alla former av rökning finns det betydande hälsorisker – även om många piprökare inte inhalerar röken, utsätter tobaken både mun, hals och kropp för skadliga ämnen.
Som vid all rökning finns risken att utveckla cancer, exempelvis i lungor, tjocktarm, ändtarm, bukspottkörtel och mage. Piprökning medför dock en särskilt förhöjd risk för cancer i struphuvudet, lungorna samt i svalgområdet (delen av halsen som ligger längst bak i munhålan).
En piprökare löper tre gånger så stor risk att drabbas av parodontit (tandköttssjukdom) samt förlust av käkben jämfört med både rökare och icke-rökare. Dessutom försämras smaksinnet, vilket ofta leder till ett ökat behov av kraftigare kryddad mat.
Även om vissa risker kan anses något lägre vid piprökning jämfört med cigarettökning, utsätts rökaren ändå för allvarliga sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdom, kroniska lungsjukdomar och läppcancer.
Många piprökare hävdar att denna form av rökning snarare är en hobby än ett beroende, eftersom röken inte inhaleras ner i lungorna. En genomsnittlig piprökare njuter av två till tre pipor om dagen, där fokus ligger på att uppskatta tobakens smak och arom – därefter sköljs munnen gärna ur.
Det är svårt att vetenskapligt fastställa hur lugnande och avslappnande piprökningen faktiskt är. Flera kända personligheter, bland andra Albert Einstein och Mark Twain, menade dock att en stund med pipan hjälpte dem att öka sin koncentration och produktivitet, vilket gynnade deras arbete.
Sammanfattningsvis bör man komma ihåg att trots den romantiserade bilden av piprökning som ett stillsamt nöje, kvarstår påtagliga medicinska risker som inte bör underskattas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online