Om du misstänker att ditt barn har en sensorisk bearbetningsstörning (SPD) är det klokt att låta barnet genomgå en utvärdering för att bekräfta misstanken. Barn – särskilt känsliga barn – mår bättre av att i förväg veta vad som ska hända under besöket hos läkaren eller terapeuten. En utvärdering tar ofta två till tre timmar och kan omfatta flera olika tester, som alltid anpassas efter just ditt barns behov och ålder.
Utvärderingen inleds ofta med att du som förälder fyller i flera enkäter. Vårdgivaren kan även be om synpunkter från barnets lärare eller andra vårdare, för att få en så komplett bild som möjligt av hur barnet reagerar på olika sinnesintryck. Frågorna rör bland annat barnets födelse, medicinska historia och utvecklingsmilstolpar. Du kan exempelvis bli ombedd att ange om barnet visar vissa beteenden, och i så fall hur mycket dessa beteenden påverkar förmågan att fungera hemma, i skolan och i offentliga miljöer.
Ditt barn kan få testa hur bra hen kopierar symboler och bokstäver eller löser labyrinter. Terapeuten kan också be barnet skriva ner ord som sägs högt, eller rita av en bild som visats i några sekunder och sedan tagits bort. Under tiden observeras hur barnet håller pennan och hur kroppen rör sig vid skrivandet. Dessa tester ger terapeuten ledtrådar om eventuella finmotoriska förseningar och visar hur väl barnet omvandlar det hen hör till något hen kan se.
Lekfulla moment ingår ofta i utvärderingen, till exempel pussel. Tangram – små bitar av plast eller kartong i enkla geometriska former – kan läggas ihop till många olika bilder. Barnet kan få använda tangram för att härma en enkel teckning, som en fågel eller en blomma. Det ger terapeuten ytterligare möjlighet att se hur bra barnet lyckas få den fysiska världen att stämma överens med det hen ser. Vanliga pussel används på liknande sätt i bedömningen.
Många barn med SPD har svårt med grovmotoriken, alltså att använda de stora muskelgrupperna i armar, ben och bål. Barnet kan till exempel få leka fångst med utvärderaren eller springa en tävling runt gymnastiksalen eller parkeringen. Den som genomför utvärderingen noterar hur barnet sitter, hållningen samt hur kroppen rör sig när barnet går och springer.
Vestibulär koordination handlar om hur kroppen balanserar och rör sig. Barnet kan få gunga på en gunga eller klättra i en repstege, och kroppens reaktioner på dessa aktiviteter hjälper utvärderaren att bedöma eventuella vestibulära svårigheter. Barn med vestibulära bearbetningsproblem är ofta rädda för gungor och karuseller, eftersom de känner sig ostadiga och nära att falla. De kan också ha svårt att cykla eller delta i andra aktiviteter som kräver balans. Barnet observeras därför när hen går, springer och klättrar, för att se om gångmönstret verkar osäkert eller snedvridet.
Ett tydligt tecken på SPD är hur barnet reagerar på hur olika saker känns. Barnet kan exempelvis tycka att kläderna kliar eller klaga ofta på hur skorna sitter. Det kan också vägra att äta eller ta i viss mat på grund av konsistensen. Under utvärderingen får barnet ofta känna på olika material, som raklödder, lekdeg och torrt ris, så att terapeuten kan se hur barnet reagerar på den här typen av beröringsstimuli.
Efter testerna sammanställer utvärderaren resultaten till en helhetsbild av barnets sensoriska profil. Med den informationen kan familjen få rätt stöd, konkreta råd och eventuell terapi som är anpassad efter barnets specifika behov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online