När du tänker på skolios – en krökning av ryggraden – föreställer du dig kanske tonåringar som ställer upp i rad i gymnastiksalen för att en sköterska ska kontrollera deras ryggar. Tonåringar är en av de grupper som oftast drabbas av skolios, men vad händer om din babys rygg inte verkar helt rak? Kan det vara möjligt att hon har skolios? Här får du veta allt som varje förälder behöver känna till.
Skolios är en krökning av ryggraden som främst drabbar barn och ungdomar. Om du står bakom de flesta människor och tittar på deras ryggrad ser den ut som en rak linje. Gör du samma sak med en person som har skolios böjer sig ryggraden istället i en form som liknar bokstaven C eller S. Skolios drabbar cirka 3 procent av befolkningen.
Infantil idiopatisk skolios, som ibland kallas spädbarnsskolios, drabbar endast barn under tre års ålder och utgör cirka 1 procent av alla skoliosfall hos barn. De flesta barn som utvecklar denna typ av skolios gör det redan före sex månaders ålder.
De flesta bebisar besöker sin barnläkare regelbundet, vilket innebär att infantil skolios oftast upptäcks vid en rutinundersökning. Om barnläkaren misstänker att din bebis kan ha skolios rekommenderas en undersökning av en neurologisk specialist. Dessutom behöver en MR-undersökning av ryggraden göras för att utesluta andra sjukdomar. Röntgenundersökningar, som ger mer exakta mätningar av ryggens krökning, bör också utföras.
I de flesta fall försvinner infantil skolios utan behandling. Beroende på svårighetsgraden och risken för att krökningen förvärras kan behandlingen dock innefatta fysioterapi, användning av korsett eller kirurgi.
Lätta krökningar rättar sig oftast av sig själva. Lämplig behandling består då endast av observation, eller observation i kombination med fysioterapi för att säkerställa att ryggen utvecklas normalt. Observationen innebär vanligtvis återkommande röntgenundersökningar samt fysiska kontroller hos en ortopedisk kirurg ända fram till tonåren.
Bebisar med måttlig till svår krökning behandlas vanligtvis med gipsning och korsett. Vid gipsning byts ett fiberglassgips var sjätte till tolfte vecka för att gradvis rätta ryggradens krökning. Behandlingen avslutas oftast när barnet är runt 18 månader. Gipsningen följs sedan vanligtvis av en korsett som hjälper till att bibehålla den rätade ryggradens form. Korsetten bärs vanligtvis i två till tre år.
I de allvarligaste fallen krävs en operation. Under ingreppet fästs metallstavar mot ryggraden för att rätta dess krökning. Dessutom kan en ryggradsfusion genomföras, där minst två kotor sammanfogas med broar bestående av bentransplantat. Bebisar som genomgår operationen får vanligtvis lämna sjukhuset inom en vecka.
Som tur är går infantil idiopatisk skolios väl att behandla. Nästan alla drabbade bebisar växer upp utan fysiska begränsningar eller allvarliga förseningar i utvecklingen. Föräldrar till bebisar med skolios kan därför förvänta sig att deras barn får ett aktivt och hälsosamt liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online