Att veta vilken typ av flaskvatten som är säkert att ge sin bebis kan kännas som en överväldigande uppgift för många föräldrar. Både NSF International (National Sanitation Foundation), den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten FDA samt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC har alla utfärdat riktlinjer om dricksvattnets säkerhet. Här går vi igenom vad du behöver veta för att fatta ett tryggt beslut.
Många tror att flaskvatten alltid är säkrare än kranvatten, men det stämmer inte nödvändigtvis. Flaskvatten regleras av FDA, medan kranvatten regleras av den amerikanska miljöskyddsmyndigheten EPA. EPA:s regelverk för kranvatten är faktiskt striktare än FDA:s regler för flaskvatten.
Enligt Natural Resources Defense Council (NRDC) testas kranvatten dessutom oftare och mer noggrant än flaskvatten. Det innebär att flaskvatten inte alltid är säkrare – det kan i vissa fall till och med vara sämre. NRDC har därför krävt förändringar av de federala regler som styr tillverkningen av flaskvatten. Organisationen har publicerat resultaten av sina omfattande tester av flaskvatten på sin webbplats.
Flaskvatten kan i värsta fall innehålla skadliga bakterier eller andra föroreningar som kan orsaka allvarliga hälsoproblem. Även om FDA har regler för att förhindra detta kan brister i vissa tillverkares interna kvalitetskontroll ändå leda till förorenat flaskvatten.
En annan risk är fluorid. Flaskvatten kan innehålla höga halter av fluorid, och hos spädbarn kan detta leda till fluoros – ett tillstånd som uppstår när tänderna utsätts för för mycket fluorid under tandbildningen. Fluoros orsakar kosmetiska förändringar i tandemaljen, såsom vita fläckar, gropar eller missfärgningar. Många kommunala vattenverk tillsätter fluorid i sitt vatten, och eftersom en del flaskvatten i själva verket är kranvatten från en annan plats kan även flaskvatten innehålla fluorid.
Enligt NSF International, en ideell organisation för folkhälsa och säkerhet, kan kvaliteten på flaskvatten variera kraftigt. FDA kräver visserligen att flaskvatten inte överskrider högsta tillåtna halter av bly eller andra föroreningar, men myndigheten kräver inte att tillverkarna genomgår inspektioner av oberoende organ eller låter tredje part testa vattnets kvalitet.
Det betyder att vissa märken av flaskvatten kan vara sämre för din bebis än andra – även om etiketterna ser likadana ut. NSF International rekommenderar konsumenter att endast köpa flaskvatten från tillverkare som använder oberoende inspektioner och kvalitetstester av tredje part. För att ta reda på detta kan du kontakta tillverkaren direkt.
FDA:s rekommendationer fokuserar på problemet med skadliga bakterier i flaskvatten. För att undvika att ge ditt barn osäkert vatten rekommenderar FDA följande: Om flaskvattnet marknadsförs för spädbarn och står "sterilt" på etiketten ska det uppfylla FDA:s allmänna krav på kommersiell sterilitet.
Om flaskvattnet inte är märkt som "sterilt" bör du koka vattnet innan du använder det till att blanda modersmjölksersättning. Koka upp vattnet, låt det kokta i minst en minut och låt det sedan svalna. På så sätt dödas alla skadliga bakterier.
CDC:s rekommendationer handlar främst om risken för fluoros. Eftersom tillverkare av flaskvatten inte är skyldiga att ange fluoridinnehåll på etiketten rekommenderar CDC oroade föräldrar att kontakta tillverkarna direkt för information om fluoridhalterna.
CDC anger också att vatten som är märkt som dejoniserat, destillerat, renat, avmineraliserat eller framställt genom omvänd osmos alltid har låg fluoridhalt – ett bra val om du vill minimera risken för fluoros hos din bebis.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online