
Svampen som orsakar hudsjukdomen ringorm tillhör en grupp organismer som kallas dermatofyter. Trots namnet har sjukdomen inget med maskar att göra – det är alltså en svampinfektion. Svamparna är smittsamma genom både direkt och indirekt kontakt och kan leva på människor, djur och i vissa fall även i jorden.
Ringorm kan uppstå på olika delar av kroppen beroende på vilken typ av svamp man har blivit smittad av. Infektionen kan angripa hårbotten, huden på kroppen, ljumsken, fötter samt naglar. Varje variant har sitt eget medicinska namn, men symptomen liknar varandra.
Det hudområde som drabbats av ringorm visar oftast en röd, fjällande fläck i form av en ring, som ofta kliar. Ringens kant är vanligtvis mer markerad än mitten, vilket ger infektionen dess karakteristiska utseende.
Om svampen angriper hårbotten kan det uppstå fläckvis håravfall, och om den förekommer på naglar blir de vanligtvis missfärgade, tjocka och spröda. Vid misstanke om ringorm i hårbotten eller naglar rekommenderas alltid läkarvård, eftersom dessa infektioner ofta kräver receptbelastad behandling.
Om svampen angriper huden brukar symtomen visa sig 4 till 10 dagar efter smittotillfället. Drabbas hårbotten tar det något längre – vanligen 10 till 14 dagar. De flesta svampinfektioner i huden svarar bra på egenbehandling inom cirka 4 veckor.
Egenbehandling av ringorm innebär främst tre saker:
Om besvären inte förbättras inom fyra veckors egenbehandling bör du kontakta vården, då starkare receptbelastade läkemedel kan behövas.
Smitta av ringorm kan förebyggas genom enkla vanor:
Djur, särskilt katter och hundar, kan också bära på smittan. Tvätta därför händerna efter kontakt med husdjur och sök veterinärvård om ditt djur visar tecken på hudproblem.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online