En minderårig som står inför en oplanerad graviditet har många beslut att fatta, bland annat om hon ska berätta för sina föräldrar eller inte. Om hon väljer att avbryta graviditeten avgörs det ofta av delstatens lagar om hon måste informera dem eller inte.
Sedan abort bekräftades som en juridisk rättighet i USA år 1973 har delstaterna behövt ta ställning till hur de skulle hantera minderåriga kvinnor som önskar avbryta sina graviditeter. Massachusetts blev den första delstaten att införa lagar om föräldrainvolvering. Kort efter att rätten till abort erkändes valde delstaten att kräva föräldrarnas medgivande.
Lagar om föräldrainvolvering förekommer i två former. Den vanligaste är kravet på föräldrars medgivande, vilket innebär att en minderårig måste inhämta tillstånd från sina föräldrar eller sin vårdnadshavare innan hon kan genomgå en abort. I de flesta delstater kan detta krav dock kringgås, antingen via en läkare eller genom domstolsvägen.
Den andra formen är anmälningsplikt, vilket innebär att en förälder eller vårdnadshavare ska informeras inom 24 till 48 timmar innan ingreppet utförs. Precis som med kravet på medgivande kan även anmälningskravet kringgås i de flesta delstater.
I september 2009 krävdes föräldrarnas medgivande för minderåriga som sökte abort i 19 delstater. I tre delstater – Minnesota, Mississippi och North Dakota – måste båda föräldrarna ge sitt godkännande. Anmälningsplikt, men inte medgivandeplikt, gällde i 13 delstater. Minderåriga som söker abort i de återstående 15 delstaterna samt i District of Columbia behöver varken ha sina föräldrars medgivande eller informera dem.
Precis som abort i sig är lagar om föräldrars medgivande och anmälan föremål för starka kontroverser. Förespråkarna hänvisar främst till föräldrars rättigheter och de minderårigas bästa som huvudargument för lagarnas nödvändighet. Andra argument till stöd för lagarna är religiösa skäl, säkerhetsfrågor samt möjliga juridiska konsekvenser, exempelvis att fall av våldtäkt eller sexuellt umgänge med minderåriga kan komma upp i ljuset.
Motståndarna lyfter också de minderårigas bästa som sitt främsta argument. Faktum är att argumenten för och emot ofta bygger på samma faktorer – barnets välbefinnande, säkerheten, eventuella juridiska frågor och aborttrender – men utifrån helt olika perspektiv.
John Pinkerton, tidigare demokratisk senatorskandidat från Kalifornien och förespråkare av lagar om föräldrars medgivande och involvering, sade under sin kampanj 1998: "Föräldrar måste lämna sitt samtycke innan deras barn får öronborrning eller tatuera sig. Faktiskt måste föräldrar på offentliga skolor och akutmottagningar ge sitt tillstånd innan deras barn får behandlas med ens en aspirin. De flesta väljare anser att det är skandalöst att låta ett barn genomgå någon form av kirurgiskt ingrepp, och särskilt ett invasivt och oåterkalleligt ingrepp som en abort, utan att föräldrarna informeras."
Den Amerikanska barnläkarakademin (American Academy of Pediatrics) representerar en motsatt synpunkt: "Tonåringar bör starkt uppmuntras att involvera sina föräldrar och andra vuxna de litar på i beslut om graviditetsavbrott, och de flesta gör det frivilligt. Lagstiftning som tvingar fram föräldrainvolvering ger inte den avsedda vinsten när det gäller att främja kommunikationen inom familjen, utan ökar i stället risken för skada för tonåringen genom att försena tillgången till adekvat vård."
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online