Droganvändning bland tonåringar omfattar både illegala droger som cannabis, ecstasy och kokain samt missbruk av lagliga receptbelagda läkemedel, exempelvis smärtstillande medel. Bruket varierar från experimentellt användande till fullt beroende och drabbar ungdomar inom alla sociala och ekonomiska grupper. Konsekvenserna av drogbruk under uppväxten kan dessutom pågå hela livet.
Anledningarna till att ungdomar använder droger varierar kraftigt. Vissa ungdomar provar droger för att passa in med sina vänner eller av ren nyfikenhet. Tonåringar som saknar föräldratillsyn och engagemang hemma löper större risk att börja använda droger. En bakgrund med fysiska eller sexuella övergrepp ökar också risken, liksom att ha en förälder med drogproblem – dessa ungdomar är mer benägna att experimentera med droger själva.
Vissa personlighetsdrag kan även fungera som riskfaktorer, exempelvis låg självkänsla och svårigheter att kontrollera impulser. Psykisk ohälsa, som ångest eller depression, kan ytterligare öka sårbarheten.
Beroende på omfattningen av drogbruket kan ungdomen uppvisa olika tecken. Förändringar i beteendet, såsom dålig hygien, att sova betydligt mer eller mindre än vanligt, viktnedgång och lättretlighet kan vara signaler på att något inte står rätt till. Stöldbeteende och sjunkande skolresultat kan också tyda på drogproblem.
Fysiska tecken varierar beroende på vilken typ av drog som används. Stimulerande medel, som metamfetamin, kan exempelvis orsaka utvidgade pupiller och hyperaktivitet, medan andra droger ger slöhet, röda ögon eller nedsatt koordinationsförmåga.
Drogbruk kan påverka alla områden i en ungdoms liv – hälsan, relationerna och skolprestationerna. Utöver risken för beroende kan olika fysiska problem uppstå beroende på vilken substans som används. Stimulantia som kokain kan exempelvis höja hjärtfrekvensen till farliga nivåer. Med tiden kan drogbruk orsaka bestående skador på lungor och hjärna, samt leda till depression och humörstörningar.
Under påverkan av droger är ungdomar dessutom mer benägna att ägna sig åt riskfyllda beteenden, som oskyddat sex och vårdslös körning, vilket ytterligare ökar risken för allvarliga skador.
Behandlingen av drogbruk hos ungdomar beror delvis på vilken drog eller vilka droger som används och hur omfattande bruket är. Behandlingen kan innebära avgiftning eller medicinering för att lindra abstinensbesvär. Det finns både slutenvårds- och öppenvårdsprogram som är särskilt anpassade för ungdomar.
Programmen består vanligtvis av drogutbildning samt individuell rådgivning, gruppterapi och familjebehandling. Efter avslutad behandling behöver många ungdomar fortsatt stöd. Familjens närvaro och stödjande nätverk, exempelvis självhjälpsgrupper som Anonyma Narkomaner, kan göra stor skillnad för återhämtningen.
Föräldrar och skolor kan tillsammans utveckla strategier för att förebygga drogbruk bland ungdomar. Föräldrar bör prata öppet med sina barn om droger, farorna och konsekvenserna, helst redan innan tonåren börjar. Att som förälder hålla sig engagerad i ungdomens vardag och känna till deras vänkrets är också skyddande faktorer.
Drogförebyggande och pedagogiska program i skolan kan bidra till att minska bruket. Att dessutom uppmuntra ungdomar att delta i fritidsaktiviteter, som idrott, musik eller skolklubbar, ger dem meningsfulla alternativ och stärker deras självkänsla – vilket i sin tur minskar risken för drogexperimenterande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online