Cytomegalovirus (CMV) är ett mycket vanligt virus som för de flesta människor är helt ofarligt. I USA uppskattas mellan 50 och 80 procent av alla vuxna ha smittats vid 40 års ålder. Oftast ligger viruset i viloläge i kroppen, och de flesta vet inte ens att de bär på det. Under graviditeten kan dock CMV utgöra en allvarlig risk – särskilt om kvinnan smittas under själva graviditeten.
Cytomegalovirus tillhör herpesvirusfamiljen. Viruset sprids från person till person genom nära eller intim kontakt med någon som utsöndrar viruset via kroppsvätskor, exempelvis saliv, urin eller bröstmjölk. CMV kan även överföras från en gravid mor till det ofödda barnet.
CMV ställs sällan som diagnos eftersom viruset sällan ger några symtom. Uppstår symtom kommer de vanligtvis tre till tolv veckor efter smittotillfället och varar i ungefär en vecka. Typiska tecken är lindrig feber, svullna körtlar och en allmän känsla av trötthet och nedstämdhet. När man väl har smittats går det inte att bli av med viruset – det finns kvar i kroppen, normalt i viloläge. Smittade personer utvecklar antikroppar mot viruset, vilket gör att ett enkelt blodprov kan påvisa om en person har varit i kontakt med CMV.
Om modern har en inaktiv eller vilande CMV-infektion under graviditeten är risken för barnet liten, förutsatt att hon smittades minst sex månader före befruktningen. De flesta kvinnor med CMV vet inte att de bär på viruset, och gravida testas inte rutinmässigt. Så länge smittan skedde minst sex månader innan graviditeten och viruset förblir inaktivt görs inga tester eller behandlingar på fostret. Överföringsrisken till det nyfödda barnet är då endast cirka en procent.
Smittas en kvinna av CMV under graviditeten, eller inom sex månader före befruktningen, visar Organisation of Teratology Information Service (OTIS) att i genomsnitt 40 procent av mödrarna överför viruset till fostret. Diagnoseras modern med CMV under graviditeten kan en specialist i obstetrik utföra en fostervattenprovstagning (amniocentes) för att analysera fostervattnet och blodet efter tecken på infektion. Efter födseln testas barnets saliv, blod eller urin för att avgöra om infektionen finns hos barnet.
Det finns idag ingen behandling som helt kan hindra en smittad mor från att överföra viruset till sitt barn. Enligt March of Dimes kan behandling med immunglobulin möjligen förebygga eller lindra symtomen, men fler studier behövs innan detta kan rekommenderas som standardbehandling.
Ett barn som föds med CMV kan drabbas av flera allvarliga komplikationer, bland annat förstorad lever och/eller mjälte, hörsel- och synskador, intellektuell funktionsnedsättning, lungproblem, blödningsrubbningar samt försenad tillväxt och utveckling.
För att minska risken att smittas av CMV under graviditeten rekommenderar den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC god personlig hygien, framför allt noggrann och frekvent handtvätt med tvål och varmt vatten. Kom ihåg att barn under sex år oftare bär på viruset utan att visa symtom. Undvik därför att kyssa små barn på munnen och dela inte koppar, flaskor, matbestick eller tandborstar med andra – särskilt inte med barn i sexårsåldern eller yngre. Är du osäker på om du har viruset, kan ha smittats eller burit på det tidigare, kontakta din läkare eller barnmorska och begär ett antikroppstest.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online