Efter förlossningen upplever de flesta kvinnor en blödning som liknar en kraftig mens. Denna blödning kallas lochia, ett ord med grekiskt ursprung som betyder "med anknytning till förlossning". Blödningen är helt normal och kan pågå i upp till sex veckor efter förlossningen. Under denna tid byter utflödet gradvis färg från klarrött till brunt, rosa eller vitt.
När moderkakan lossnar från livmoderväggen lämnas de blodkärl som ledde in i moderkakan öppna. Livmodern fortsätter att dra ihop sig efter förlossningen, vilket så småningom stänger kärlen och får blödningen att upphöra. Bristningar eller en episiotomi (klippning mellan slidmynning och ändtarm) kan öka mängden synligt blod direkt efter förlossningen, men blödningen avtar i takt med att dessa sår läker.
Under de första dagarna består blödningen av klarrött blod. Plötsliga rörelser som belastar buken, eller att resa sig från en sittande position, kan ge ett plötsligt tillflöde av blod. Detta är helt normalt. Det kan även förekomma koagler i utflödet, men så länge ingen koagel är större än en golfboll finns det ingen anledning till oro. Om blödningen däremot är så kraftig att en binda genomdränks på en timme eller snabbare bör du kontakta läkare.
Kraftig blödning efter förlossning, så kallad postpartumblödning (PPH), inträffar vanligtvis inom de första timmarna efter förlossningen. Skador på livmoderhalsen, djupa bristningar eller stora episiotomier kan alla orsaka PPH. Mer sällan kan en skadad eller felställd livmoder orsaka överdriven blödning. Kvinnor med ärftliga koagulationsrubbningar eller preeklampsi löper också större risk. Vid en kraftig blödning försöker läkaren stoppa blödningen genom att stimulera livmodern att dra ihop sig, oftast med oxytocin via intravenös droppe. Om urineringen är hämmad kan en kateter läggs in, så att en full urinblåsa inte trycker mot livmodern.
Om kraftig blödning uppstår inom de första dagarna eller veckorna efter förlossningen kallas det sen förlossningsblödning. Orsaken kan vara små rester av moderkakan eller fosterhinnor som blivit kvar i livmodern, eller en infektion. Om blödningen blir livshotande kan kvinnan behöva vårdas på sjukhus. En skrapning av livmodern (D&C) kan utföras för att avlägsna kvarvarande vävnad. I mycket sällsynta fall behöver livmodern tas bort helt (hysterektomi).
Amning frigör oxytocin, ett naturligt hormon som utlöser sammandragningar i livmodern. Smärta i buken under amning är därför vanligt förekommande. Dessa sammandragningar hjälper samtidigt till att minska blödningen.
Mängden lochia bör minska för varje dag som går. Två till fyra dagar efter förlossningen blir utflödet rosafärgat med en mer vattnig konsistens. Ungefär tio dagar efter förlossningen bör endast en liten mängd vitt eller gulaktigt utflöde återstå, bestående mestadels av vita blodkroppar från livmoderslemhinnan.
Att börja med preventivmedel kort tid efter förlossningen kan också öka blödningen. Minipiller (som enbart innehåller gestagen) samt Depo-Provera kan förlänga eller förstärka blödningen i en månad eller längre, enligt Baby Center.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online