
Flera hormoner hos kvinnor samverkar för att styra den reproduktiva cykeln. Halterna påverkas av många olika faktorer, exempelvis kost, aktivitetsnivå, stress, metabola rubbningar och andra sjukdomar. Eftersom hormonerna har olika uppgifter varierar även deras normalvärden och måttenheter. Här följer en översikt över de viktigaste kvinnliga hormonerna och deras referensområden.
Follikelstimulerande hormon (FSH) är ett gonadotropin, det vill säga ett hormon som stimulerar könskörtlarna. Under första hälften av menstruationscykeln reglerar FSH utmognaden av ägg samt produktionen av hormonet östradiol. Normalvärdena för FSH varierar genom livet och mäts i internationella enheter per liter (IE/l).
Luteiniserande hormon är ett annat gonadotropin. Det utlöser ägglossning av mogna ägg i samband med den så kallade LH-toppen strax före ägglossningen. Efter ägglossningen omvandlas kvarvarande celler i den spruckna follikeln till gulkroppen, som specialiserar sig på att bilda progesteron och östradiol. LH stimulerar även omvandlingen av testosteron till östrogen i granulosacellerna i äggstocken.
Ett normalt värde ligger vanligen mellan 5 och 10 IE/l, med toppvärden mitt i cykeln i samband med ägglossningen.
Progesteron hjälper till att förbereda livmoderslemhinnan inför en graviditet och hindrar kroppen från att stöta bort fostret. För låga nivåer kan leda till missfall, och halterna sjunker dessutom naturligt strax före förlossning. Progesteron mäts i nanogram per milliliter (ng/ml).
Östrogen är en grupp av framför allt kvinnliga könshormoner. Östradiol är den mest potenta formen hos kvinnor före menopaus och styr utvecklingen av de kvinnliga könsorganen samt kroppslängd och fettfördelning. Värdet anges i pikogram per milliliter (pg/ml). Hos kvinnor i fertil ålder bör värdet ligga mellan 30 och 400 pg/ml, medan det efter menopaus sjunker till 0–30 pg/ml.
Prolaktin stimulerar bröstkörtelns tillväxt och mjölkproduktionen. Både läkemedel och vissa livsmedel kan påverka prolaktnivåerna, antingen uppåt eller nedåt. Hormonet mäts i nanogram per milliliter (ng/ml). Hos kvinnor som inte är gravida bör värdet ligga på 2–29 ng/ml, och under graviditet stiger det till 10–209 ng/ml.
Tänk på att referensvärden kan variera mellan olika laboratorier beroende på analysmetod. Lämna därför alltid tolkningen av dina provresultat till en läkare, som kan bedöma värdena utifrån din ålder, cykelfas och dina eventuella symtom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online