En graviditet varar normalt i cirka 40 veckor, och en förlossning som resulterar i ett dött foster benämns abort. Ibland inträffar spontana aborter, där kvinnans kropp stöter bort fostret av olika anledningar – allt från helt naturliga processer till akuta medicinska situationer. Detta kallas vanligtvis missfall. Planerade aborter kan antingen utföras av personliga skäl eller på grund av medicinska risker för den gravida eller fostret.
Aborter utförs normalt av utbildad vårdpersonal, och kraven på kompetens och certifiering varierar mellan olika delstater och länder. En abort är en medicinsk åtgärd som avbryter en graviditet innan fostret kan födas på naturlig väg och utförs oftast på en läkarmottagning eller klinik, såvida inga komplikationer uppstår. Under tredje trimestern måste ingreppet alltid göras kirurgiskt.
Tidiga aborter är betydligt mindre invasiva, enklare och snabbare än sena aborter, vilka kräver andra metoder och medför större risker för den gravida. Aborter före graviditetsvecka 21 kan utföras med flera olika metoder, från läkemedelsbehandling till sugcurettage, utvidgning och skrapning samt utvidgning och evakuering.
Sena aborter, utförda efter vecka 21, omfattar två huvudmetoder. Den första är en induktionsabort, där en kombination av läkemedel och saltlösningar injiceras intravenöst och vaginalt för att sätta igång värkarbete och framkalla en förlossning av fostret innan det är livsdugligt. Den andra metoden är dilatation och extraktion, där livmoderhalsen vidgas och trycket i fostrets kropp utjämnas, varefter fostret tas ut genom vaginalkanalen med hjälp av instrument.
Försiktighetsåtgärder vidtas alltid för att skydda den gravida under en abort, och allvarliga komplikationer är ovanliga. Ingreppet medför dock fortfarande risker, särskilt vid sena aborter, på grund av de kroppsliga förändringar kvinnan genomgått under graviditetsmånaderna. Kraftiga blödningar, infektioner, ofullständig borttagning av fostervävnad, skador på inre organ, ärrbildning i livmodern och skador på livmoderhalsen är några av de komplikationer som kan uppstå efter en abort. Svårigheter att bli gravid igen samt ökad risk för för tidig födsel kan dessutom uppträda långt efter själva ingreppet.
Oavsett om aborten är kvinnans eget val eller inte drabbas många av psykiskt lidande och oro efteråt. Depression kan följa på en abort, och kvinnor bör därför följas noggrant av vårdpersonal, familj och vänner när det gäller tecken på nedstämdhet eller bestående ånger efter ingreppet. Om en sen abort utförs av medicinska skäl kan risken för depression vara ännu större, eftersom upplevelsen kan vara lika förkrossande som ett missfall.
Sena aborter fortsätter att vara en juridisk stridsfråga, och lagarna kring dem förändras över tid och påverkas ofta av politiska ställningstaganden. Debatten handlar ofta om huruvida fostret är livsdugligt vid tidpunkten för aborten, eftersom vissa betraktar ingreppet som ett dödande. Andra hävdar att fostret endast blir livsdugligt efter en viss punkt i graviditeten, vilket gör sena aborter till en mer kontroversiell fråga än tidiga aborter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online