Livmoderpolyper är ett hälsoproblem som kan drabba kvinnor före, under och efter klimakteriet. Kvinnor som har passerat klimakteriet löper faktiskt en något högre risk att utveckla polyper än menstruerande kvinnor, bland annat på grund av åldern i gruppen. Livmoderpolyper är vanligast hos kvinnor från 40 års ålder och uppåt, och de allra flesta fall är godartade. Här går vi igenom vad polyperna är, vilka symtom de kan ge, vad som orsakar dem samt hur diagnos och behandling går till.
Livmoderpolyper är små, lökformade tillväxter som uppstår i livmodern. De växer fram från livmoderväggen, sitter fästa vid en stjälk och sticker ut in i livmoderhålan. Större delen av alla polyper är godartade, men de bör ändå alltid utredas av läkare, särskilt efter klimakteriet.
Många kvinnor efter klimakteriet har inga symtom alls från sina livmoderpolyper. Andra kan uppleva fläckvis blödning, lättare blödningar eller buksmärtor. Eftersom varje blödning efter klimakteriet bör utredas är det viktigt att kontakta läkare om du märker dessa tecken, även om besvären är milda eller kommer sporadiskt.
Forskarna är inte helt säkra på vad som orsakar livmoderpolyper, men studier har visat att de kan triggas av hormonella obalanser, i synnerhet förändringar i nivåerna av hormonet östrogen. En sådan obalans är typisk för kvinnor efter klimakteriet, då östrogenproduktionen sjunker markant. Även faktorer som hög ålder, övervikt, högt blodtryck och viss hormonbehandling har kopplats till en ökad risk.
Om du har passerat klimakteriet och misstänker att du kan ha en livmoderpolypp ska du kontakta din läkare. Polyper diagnostiseras oftast med transvaginalt ultraljud, där en sond förs in i slidan och ger detaljerade bilder av livmodern. Ibland kompletteras undersökningen med hysteroskopi eller ett vävnadsprov från livmoderslemhinnan för att kunna ställa en säker diagnos och utesluta andra orsaker.
Ett vanligt ingrepp för att avlägsna livmoderpolyper är hysteroskopi. Läkaren använder då ett hysteroskop – ett smalt instrument med kamera – som ger en tydlig bild av livmodern och gör det möjligt att ta bort polyperna på ett skonsamt sätt. Det borttagna vävnadsmaterialet skickas normalt på laboratorieundersökning för att säkerställa att det är godartat. Små polyper utan symtom behöver inte alltid opereras bort, men läkaren kan i stället rekommendera regelbundna kontroller för att följa deras utveckling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online