Endometriet är den slemhinna som klär livmoderns insida. Vid ett transvaginalt ultraljud syns slemhinnan som en mörk rand – därför kallas den ofta för "endometrial stripe" eller endometriestrimmel. Randens storlek, alltså endometriets tjocklek, kan vara en indikator på avvikelser i livmodern, men värdet måste alltid bedömas tillsammans med andra fynd och eventuella symtom kvinnan upplever.
Endometriet spelar en viktig roll i kvinnans fertilitetscykel. Under de fertila åren varierar tjockleken normalt mellan 1 och 15 millimeter och ökar till 14–16 millimeter efter ägglossningen. I början av cykeln börjar slemhinnan växa sig tjockare för att förbereda sig på att ett befruktat ägg ska kunna fästa i livmoderväggen. Om befruktning sker fortsätter slemhinnan att utvecklas och omvandlas till decidua, som blir en del av moderkakan. Blir ägget inte befruktat stöts slemhinnan bort genom menstruationen.
Tjockleken på endometriestrimlen vid transvaginalt ultraljud kan hjälpa till att avgöra orsakerna till onormal livmoderblödning. Onormal blödning tillsammans med en tjock endometriestrimmel kan tyda på ett annat tillstånd än blödning med en tunn rand, och de olika fallen kan kräva olika utredningar och behandlingar. All blödning efter menopausen – hos kvinnor som inte påbörjat hormonbehandling – är onormal och bör alltid leda till ett läkarbesök.
En förtjockad endometriestrimmel kan tyda på hyperplasi, det vill säga en överväxt av livmoderslemhinnan utöver den normala tjockleken. Orsaken är oftast en hormonell obalans mellan östrogen och progesteron – för mycket östrogen och för lite progesteron. Det finns fyra typer av endometriehyperplasi, indelade efter hur stor risken är att de utvecklas till endometriecancer: enkel hyperplasi (cirka 1 procents risk), komplex hyperplasi (3–5 procent), enkel hyperplasi med atypi (8–10 procent) samt komplex hyperplasi med atypi (25–30 procent).
En förtjockad endometriestrimmel kan ses vid endometriecancer, men den är inte i sig ett tecken på cancer. En rand som är tjockare än 5 millimeter tyder på hyperplasi, och det är utredningen av hyperplasien som visar om cancer kan föreligga. Atypisk hyperplasi är en indikation för att ta ett vävnadsprov från livmoderslemhinnan (endometriebiopsi). Kvinnor efter menopausen löper större risk att drabbas av endometriecancer än yngre kvinnor; cirka 75 procent av alla som får sjukdomen har passerat menopausen.
Vid ett transvaginalt ultraljud kan det som ser ut som en förtjockad endometriestrimmel i själva verket vara något annat. Polyper eller myom i livmodern kan förvränga bilden av slemhinnan och få den att se tjockare ut. I sådana fall kan ytterligare undersökningar behövas. Kvinnor som behandlas med tamoxifen (mot bröstcancer) kan också ha en förtjockad endometriestrimmel och bör följas upp regelbundet, oavsett om de har symtom eller inte. Dessutom utesluter en tunn endometriestrimmel – som beror på menopausen och att slemhinnan förtvinar – inte möjligheten av en cancerform som inte är östrogenberoende.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online